Januari
Tidigt i januari åkte jag och Amanda iväg till Vuokatti för att få skida på snö och tävla lite eftersom snöläget hemma var riktigt katastrof. Månaden flöt på som en riktigt typisk vintermånad. Inne i veckorna bodde jag i Vörå och gick i skola och tränade och helgerna gick i tävlingens tecken. Den här månaden hade vi granskningar i Keuru till NM. Lördagen bestod av sprint och söndagen 5 km klassiskt plus ett 3 km klassiskt Suomen Cup-lopp för mig. Två lopp på en dag trodde jag skulle sluta dåligt, men där hade jag fel. Först skidade jag mig till första reserv till NM (de fem sekunderna som kanske skulle ha tagit mig till NM-laget grämde i säkert hela resten av januari) och sen skidade jag sista sträckan i Suomen Cup och tog oss in på en femte plats. Ett tag var vi nära pallen också. Det var en dag då allt gick så lätt. När sedan DM ordnades någon vecka efter var det en helt annan melodi. Båda loppen gick riktigt dåligt, antagligen för att jag själv hade så otroligt stor press på mig själv och förväntade att allt skulle gå som i Keuru. Sen var jag också väldigt trött. Men det vänder snabbt i den här sporten. När jag hann var jag och kollade på Sebastians ishockeymatcher också. Alle gick också en period i Kronoby så jag hade internatsrummet för mig själv. Vi firade Jennas och mammas födelsedagar. Hela januari åt jag inget onyttigt heller, alla har ju egen uppfattning om onyttigt, men typ inget godis, chips, glass, limsa och allt som hör till och var stolt för att jag klarade det.
Februari var ganska likadant som januari. Tävlingar, Amelies och Sebastians födelsedag, träning, skola, Penkkis, borrade mitt allra första hål i en tand, en jätteskoj vecka 8 (temavecka i skolan, hade musik den gången) där vi sjungde och spelade mycket, en hel del shopping också kan jag konstatera när jag tittar på bilderna. Sportlovet spenderades hemma. FSSM ägde rum i Pargas och resulterade i tre silver. FM ordnades i Lahtis, stafetten var ett av mina sämsta lopp och jag funderade starkt på att inte starta nästa dag, men det gjorde jag och det visade sig bli ett av de bästa loppen i min skidkarriär. Åter en gång var marginalen otroligt liten och till samma person som i Keuru. Var otroligt glad den månaden. Enda problemet var snöbristen. Vad jag inte visste var att det bästa loppet också var det sista för den säsongen...
Början av mars och slutet av februari bestod av att försöka toppa formen till FM i Ristijärvi, vilket jag tyckte gick bra. Småningom började min hals kännas lite sjuk så jag kollade upp det ganska snabbt för att vara på den säkra sidan. Skolhälsovårdaren skickade iväg mig på en del prover och jag fortsatte träna sakta. Hon skickade ett meddelande om att jag skulle komma dit, att mina prover kommit. Bland annat körtelfeberproven. Jag och min rumskompis Alle var säker på att det inte kunde vara det. Då är man väl jättesjuk? Men när jag väl fick beskedet att proven var positiva så insåg jag hur fel vi hade haft. Till först reagerade jag inte alls. Jag satt en bra stund inne hos skolhälsovårdaren och pratade. Jag tänkte typ inte så mycket, jag kunde ju inte ändra situationen. Men när hon sa åt mig att när man har körtelfeber ska man vila minst en månad så kom tårarna. Efter alla motgångar jag hade haft i min skidkarriär - knäproblem, magproblem, stukad fot, mycoplasma två gånger, tvar, inflammationer hit och dit och värst av allt: de obotliga förkylningarna, så trodde jag att det här var mitt år.
Sen skulle alla få veta och varenda gång jag hade slutat gråta så var det någon till som man skulle berätta nyheten åt. Fy, vilken jobbig dag det var. Det gick dock om ganska snabbt och jag var inte särskilt ledsen mera efter den dagen, klart det fanns dagar då jag blev förbannad på att det gick som det gick, men vad kunde jag? Så den månaden bestod av promenader, skola och umgänge med kompisar och familj. Det sköna var att jag kunde tacka ja till allt. Det var en underlig månad, man är ju som ingrodd i träningslivet så det var annorlunda.
Vi firade Alexandras och Elins födelsedagar, vilket var jätteroliga dagar! Jag började också övningsköra med mamma lite.