Till att börja med så vill jag tacka alla ni som kommenterat dokumentären i söndags. Jag blir jätteglad och ni är så snälla allihopa! Det känns väldigt roligt att ett av mitt livs bästa ögonblick blev "proffsfilmat" och att så många andra uppskattar det. Jag måste säga att till och med jag fällde en tår eftersom alla fina minnen och känslor kom tillbaka till mig. Det var inte bara en medalj för mig, det var så mycket mer. Ett bevis på att jag får, jag vill och fram för allt att jag KAN. Som Anki också sa åt mig morgonen före tävlingen.

Ett stort tack också till Erik som filmade serien. Han fick en verkligen att känna sig bekväm och både mamma, pappa och jag märkte nästan inte ens av honom till slut, vilket förstås är ett bra tecken. Han är väldigt duktig! 

Min universitetsstart gick bra. Vi hade bara en kort info första dagen. I min klass är vi cirka 27 stycken, varav 8 stycken är finlandssvenskar. Dock så visste jag bara vem 2 av dem var från början så det är bara nya ansikten ändå. Resten av klassen verkar riktigt trevliga. Eller helt ärligt har jag inte träffat på en enda otrevlig person ännu sen jag flyttade hit. Men jag tror nog det finns såna i Sverige också tyvärr. Många i klassen är ganska gamla, men kanske det bara gynnar klassen att vi är i olika åldrar. Det visar sig. 

Dagen fortsatte med att jag fixade svenskt personnummer samtidigt som jag fixade andra ärenden som måste fixas. På kvällen blev vi välkomnade av våra faddrar, alltså de som går andra året på programmet. Vi lekte lite lära-känna-lekar och cyklade iväg till en sjö och grillade. Det var verkligen fint och mysigt där. Ett bra sätt att fira sin 20-årsdag på. På morgonen var jag också och testade det andra skidspåret som ligger nära min lägenhet, nämligen Stadsliden. Det var bra det också, nästan ännu mera kuperat än det andra. 

Igår fortsatte vi med mera info om studierna. Därefter fick vi en rundvandring på Campuset och OJ vad stort det är och väldigt mycket folk överallt. Vi spelade också in våra röster igår. Det materialet kommer vi få jobba med flera gånger under vår studietid och hitta "fel" på våra egna röster eller rättare sagt hur vi använder vår röst. På kvällen hade faddrarna fixat middag åt sina enskilda grupper. Alla blev bjudna på tacos, haha. Säkert kort. Här i Sverige satsar de väldigt mycket på de två första veckorna av skolan. Det är då den så kallade nollningen eller insparkningen som det också kallas äger rum. Allting är så klart frivilligt, men jag tänker delta i det jag tycker jag orkar med och hinner med. Det är ett väldigt bra sätt att lära känna sin klass, men också de äldre som går på samma program. Jag tycker också det är jättebra att alla programpunkter och evenemang inte innehåller alkohol. Idag till exempel hade vi en femkamp lite tidigare på kvällen och det var jätteroligt!  

Idag har vi haft vår första föreläsning som handlade om olika röststörningar och allmän info om arbetet, såsom sekretess och hygien och så vidare. Det var riktigt intressant. Speciellt när de pratade lite om knutar på stämbanden som jag också har haft. Första gången jag förstod vad jag har haft för fel, hehe. Efter skolan drog jag iväg på ett rullskidspass och det var så roligt att komma iväg och rullskida. (Jag har mest sprungit och gjort styrka eftersom det är det man kan göra effektivast då tiden är knapp.) Det fanns verkligen oändligt med cykelbanor så jag har mycket att utforska här.

Nu ska jag sova. Ny hektisk dag imorgon. Ha det så bra allihopa och kom ihåg att ni gärna får kommentera om det är något ni vill jag ska skriva om. Jag uppfyller gärna era önskemål. 

Känner verkligen att det är dags för en uppdatering. Sista veckorna på sommaren var väldigt intensiva, men roliga. Jag är väldigt nöjd med sommaren 2016 fastän det känns som att den gick förbi i ilfart då jag tänker tillbaka. Mestadels har den bestått av jobb, Nyykaabi, träning, vänner, pojkvän och familj. Men mera än så behöver jag faktiskt inte för att ha en supersommar. 

En måndag sprang jag bland annat Stjärnrundan, första gången för mig. Banan var 7,5 kilometer i varierande terräng och på varierande underlag. Jag är nöjd med loppet, det är så roligt att tävla! Den dagen jag inte längre satsar fullt ut på skidåkningen så tror jag nog att jag kommer att fortsätta tävla i motionslopp nu som då. Det är så härlig känsla att korsa mållinjen och veta att man har gett allt fast det under själv loppet ofta känns som en plåga.

Jag har också hunnit träffa många vänner "en sista gång" före jag flyttar. Jag väntar många besök till Umeå nu, extramadrassen är införskaffad så det är bara att komma! :)

Förra söndagen började FSS-lägret i Solvalla. Ett intensitetsläger som hette duga. Varje dag bestod av ett hårt pass och ett lugnare grundpass. De hårda passen bestod av  styrketest, rullskidtävling, intervaller på sportplan och en tuff stavbacketräning. Alla pass gick riktigt bra och det är givande att se svart på vitt att man gått framåt. Dock så var tävlingen på tisdag ingen höjdare fast tiden förbättrades. Känslan var riktigt dålig faktiskt. Pulsen var låg och mjölksyran kom aldrig. Ändå hade jag ingen kapacitet att öka farten. Lite samma känsla som på Jeppis Summer SKi. Men men, det var en sommartävling så det är nog inget jag funderar desto mera på. Bara att fortsätta träna! 

Jag kom hem på torsdag redan med Jenna som hade hämtat några av hennes keramikverk från sin förra skola. Lägret kändes verkligen i kroppen. Träningsvärk från topp till tå. Fredagen innehöll en träning, massage, lunch på Campen, packning samt familje- och födelsedagsmiddag med hela familjen och fammo. Dagen bestod också av en hel del tårar. (Jag är så otroligt tacksam över min familj! De är underbara allihop!) Igår flyttade jag nämligen till Umeå. Mamma och pappa var med och hjälpte till. De åkte hem med båten idag på förmiddagen. Då kändes det nog tomt och lite jobbigt. Men jag stack iväg på träning och då blev det bättre. Verkligen bästa terapin. Det här kommer bli super! 

Ifall ni inte har något annat för er ikväll så slå på YLE Fem kl. 19.00. Där visas "Andra stadiet", alltså dokumentärserien som jag medverkar i. Vet egentligen inte om jag är så taggad på att se resultatet om jag ska vara ärlig. Men jag tror det bara är för att det är en grej som är såååååååååå långt ifrån min (och många andras) bekvämlighetszon, nämligen att SE och HÖRA sig själv på TV. Men men, it is what it is. Som jag brukar säga. :) 

KRAM på er och ursäkta för ett flummigt inlägg. Jag kommer uppdatera oftare än vanligt nu har jag på känn. Så att alla där hemma kan följa med mina nya äventyr i Umeå. 

Imorgon börjar det på riktigt. Vuxenlivet. Hjälp.

Fortsättningen av lägret gick bra. På måndagen gjorde vi en jättebra och tuff löpträning på skidspåret i Olos i spöregn. Det var verkligen en härlig stäming i gruppen också genom hela träningen fast det öste ner vatten och alla var genomblöta. Det hejades och peppades av allihopa. Mera såna träningar! På tisdagen vaknade jag tyvärr med halsont. Tog vila den dagen och var tvungen att vila onsdag och torsdag också. På fredag kunde jag börja träna igen så det var nog bara en kort förkylning som tur. Överlag så var jag väldigt nöjd med lägret. Det var fjärde året jag var med FSS till Muonio så med tanke på träningsplats så skulle det vara roligt att testa ett annat ställe. Men med tanke på själva hotellet så är verkligen Jerishotellet jättebra. Speciellt sängarna är sköna och maten är god! 

Hela helgen spenderade jag på villan och det var så härligt! Vi bastade och simmade massor, grillade, tränade, solade, plockade blåbär, bakade blåbärspaj och spelade kort. På söndag gjorde jag en långlänk till fots på skogsstigarna och fortsatte länken till sjöss i kajaken. Det är verkligen bra armträning! 

Nu har jag två hela veckor här hemma innan jag flyttar till Umeå. Vi har också fått det slutliga antagningsbeskedet och välkomstbrev till utbildningen nu och kurserna verkar vara väldigt intressanta. Ett boende har jag också hittat. En etta som ligger nära universitetet, jag hade verkligen jättetur. Dock så får jag hyra den bara till januari, men tills dess har jag förhoppningsvis hittat något eget. 

Denna vecka har jag hunnit göra några bra träningar. Igår rullskidade jag ett pass tillsammans med Elin till exempel. I tisdags träffade jag också Felicia och senare på kvällen Jennifer och det var jättekul. Kommer sakna dem allihopa! Tur att jag inte flyttar så himla långt bort. :)  

Nu ska jag ge mig iväg på träning, ha det bra!