Ligger på hotellrummet i väntan på mat för tillfället. Dagen började bra med en nionde plats i tidskörningen. 15.14 startade jag så det blev en lång dag idag. Kvartsfinalen gick av stapeln 16.38. Hela loppet låg jag på en tredje plats, helatiden i rygg på de två första tjejerna. Jag hade väldigt bra skidor och jag kände mig pigg när vi kom in på stadion. I sista kurvan inför målrakan kände jag att det här fixar jag. Jag kände mig för en gångs skull självsäker och skulle precis gå upp i ledning då jag plötsligt sitter på rumpan. Så snabbt jag kunde steg jag upp och skidade i mål som tredje med gråten i halsen. Jag var sju tiondelar från semifinal. Det värsta är att det är andra gången det händer. För två år sedan i Pyhäjärvi föll jag också i kvartsfinalen och blev sista som inte slapp till semifinal.
Jag grät länge och skidade ut i skogen för att gömma mig. När jag kom tillbaka kändes det bättre. Man kan inte spola tillbaka tiden. Idag föll jag. Sånt händer. Tyvärr är detta tredje gången jag faller på ett FM. Jag vet for sure att jag skulle ha varit i semifinal idag om det inte vore för fallet, men det är ingen vits att älta det.
Fjortonde blev väl min slutgiltiga placering och mitt mål var att vara med de åtta bästa. Som skulle ha varit två placeringar bättre än i Jyväskylä. Nu blev det inte så. Jag är besviken och missnöjd. Det är annat när man vet att man på riktigt inte skulle ha kunnat göra bättre än vad man gjorde. Men de gånger när sånthär händer är det så himla jobbigt...
Ett stort grattis iallafall till Kasper som idag tog sin första individuella FM-medalj. Han har inte fått visa hur bra han är på sprint när han har ramlat tidigare i år, men nu kom bronset! Det känns extra kul eftersom han är i samma förening förstås, men också för att vi tränat mycket tillsammans och fått se varandras utveckling sen vi var små. Allt är möjligt!
Tack också till Lilli och Bella som var väldigt peppande idag! Fast jag mest stod och grät och var allmänt negativ... man är lite pinsam i besvikelsens begynnelse.
Imorgon nalkas tre kilometer klassiskt. Hoppas jag hålls på benen och får vara glad på Sebastians födelsedag. :)