Efter total vila i tre och en halv vecka började jag träna. Med facit i hand började jag lite för hårt... jag var så taggad och kände inte riktigt efter. Redan före jag började träna hade jag börjat känna av lite yrsel, men trodde det typ berodde på körtelfebern. När jag väl började träna blev det värre och värre och en dag när jag vaknade så hann jag bara stiga upp, svimma, faceplanta och bryta näsan. Alle, min roomie tog hand om mig samtidigt som vi småskrattade (vad skulle vi?) i takt med att min näsa svullnade upp något helt hysteriskt. Mamma kom och hämtade hem mig och det blev vila kanske en vecka eller två igen (en bruten näsa är väldigt väldigt öm kan jag säga er och man känner av den då man t.ex. springer). Jag såg ut som en mörbultad boxare och när jag kom till skolan för att skriva prov gick jag med solglasögon inomhus, de som råkade få en titt av mitt ansikte tänkte nästan svimma de också, men jag förstår dem. Jag försökte träna så gott jag kunde och i mitten av april bar det av till Turkiet med Sebastian. Vi solade, länkade, åt, spelade pingis och tennis, simmade, gick och gick och gick, besökte sevärdheter, shoppade och levde livet. En av de bästa veckorna i mitt liv. När jag kom hem var det dags för träningsläger i Solvalla från skolan i tre dagar. Vilket gick förvånansvärt bra ändå. Innan vi åkte till Turkiet hann Fantastic Five också ha en otroligt rolig kväll vid Alles. Vappen firades med Amelie med länk, bastu, mat, film och godis.
Jag tränade och gick i skolan. Jag och Jenna var på Kajs show på Wasa teater. Fantastic Five hade en mysig och trevlig kväll på Boberget. Jag och Sebastian var med båten över till Umeå en dag. Felicia hälsade på i Vörå och vi gick upp till hopptornet och mötte på galna fåglar så vi sprang neråt skrikande för trapporna. Jag och Amanda och Kadi var till Power Park med Power Club och kvällen före hade jag och Amanda en skoj villakväll med vänner. Vi solade på internatets gräsmatta. Stafettkarnvalen gick av stapeln och vi var så nära medalj i gatustafetten. Uttagningar var en jobbig dag för mig, då märkte jag minsann att jag varit borta från träningen. Tänkte inte orka 600 meter... Sen hade vi skolavslutning där jag fick stipendie för Bästa kamrat, vilket var överraskande och kul. Sedan var det en hel massa studentkaffen. Skolavslutningen spenderades med vänner.