Fick en kommentar och fråga på bloggen om vad jag har för framtidsplaner efter gymnasiet. Yrken jag eventuellt skulle kunna tänka mig att jobba med är inget jag har funderat på särskilt mycket om jag ska vara ärlig. Det är klart att det nu som då har funnits stunder då man är helt övertygad om vad man ska arbeta med. Mest uppstod de stunder i yngre år dock. Alla har väl haft en dröm om att bli sångerska eller delfinskötare liksom.
En dag för sisådär ett år sedan kanske så var jag ute på ett träningspass och så slog det mig bara plötsligt att det är klasslärare jag vill bli, i lågstadiet. Jag började fundera på ideen och kände bara mer och mer hur säker jag var på mitt framtida yrke. Efter det har jag alltid sagt åt alla att det är vad jag vill bli. Ändå känner jag mig faktiskt inte 100% säker. Jag är fortfarande öppensinnad och vill ta reda på om skolor och yrken före jag helt bestämmer mig. Som tur är har jag ju ett år på mig ännu.
Anledningen till att lågstadielärare skulle kunna vara något för mig är att jag är övertygad om att jag vill jobba med mycket människor omkring mig för det trivs jag allra bäst med. Jag har också alltid gillat att lära ut det jag verkligen kan, men även att hjälpa andra människor. Som lärare tror jag iallafall att man är så mera än bara den som står och predikar vid katedern. Man är en viktig förebild och stödperson i elevernas liv. Skolan är ett ställe man spenderar en stor tid av livet på och det skulle vara roligt att göra det till en bra tid för eleverna. Själv så har jag som elev aldrig haft något emot skolan. Det är klart att jag precis som alla andra har varit riktigt trött på skolan, men jag har alltid försökt göra det bästa av min skoltid för man "måste" ju ändå vara där.
Givetvis så avgör ju också skidåkningen ganska mycket min framtid. Jag vet att jag vill skida så länge det är möjligt och roligt och jag tänker ta en säsong i taget. Only time will tell.