Helgen är här. Igår var vi lediga från skolan efter att ha haft en vecka med några föreläsningar och ett seminarium. På eftermiddagen hade vi en gemensam sprintträning. Vi hade träningen på en gocart-bana så asfalten var i perfekt skick och stavarna fäste bra. Vi var endast tre tjejer och jag hängde inte med dom två andra så jag fick jaga och jaga för mig själv. (Sista varvet lyckades jag också falla i en kurva i full fart. Jag slog bara i knät och förstörde mina byxor och handskar så det var lugnt.) Dock så hade jag helt andra rullskidor än dem och de sa att mina var trögare, men kanske de bara sa så... hehe. Nej men ärligt talat så gynnas jag bara av att vara sist. Vissa kanske tycker det låter konstigt, men jag anser att om man vill utvecklas så måste man omringa sig med de som är bättre än en själv. Träning är träning. I skidspåren på vintrarna är det tävling och då vill jag inte vara sist.
Hur som helst, i onsdags var jag nämligen med på första träningen med skidåkarna här i Umeå. Det var lite pirr i magen innan, vilket det brukar vara då man hoppar in i en helt ny grupp. Men det gick bra och alla var supertrevliga. Vi hade också en givande parstakningsträning. Faktiskt helt annorlunda mot vad jag gjort tidigare. Intressant!
Efter lägret har kroppen känts bra och jag kände verkligen att jag kom igång igen både på lägret och efter lägret. För mig är träningsläger en jättebra motivationboost. Jag har aldrig haft några stora problem med min träningsmotivation, men efter läger så blir jag alltid extra taggad på skidåkningen. Kanske för att man lever i värsta idrottsbubblan.
Utöver träningen så studerar jag ju faktiskt också. Den här kursen vi har nu är så intressant så det är roligt att göra uppgifterna. Jag börjar också gilla min klass mera hela tiden. Vi är verkligen en salig blandning av åldrar och personligheter.
Jag har ju min bil här nu så att jag ska kunna köra lite utanför Umeå och träna och så vidare. Iförrgår körde jag första gången här då jag skulle vara snäll och hämta Emma eftersom det spöregnade. Jag vet var hon bor så jag la inte in någon adress på mobilen utan jag körde iväg. Men oj oj vad knasigt det blev. Vad jag inte tänkte på är ju att det är något heelt annat att köra till ett ställe här än att cykla, när man ska mot centrum ska man åt ett helt annat håll med bilen än med cykeln och så vidare. Plus att det spillde ner och var mörkt och galet mycket trafik. Nåväl, jag kom fram till sist utan att ha krockat och utan att någon tutade åt mig.
Nu kommer lite randombilder från sista tiden. Jag märkte att det mesta är naturbilder men hösten är ju så fiiin! Första bilden är från ett av många facebooksamtal. Astrid är bäst att prata med haha, iallafall mest underhållande! :) Är inte annars en quotegirl så att säga, men det sista citatet tycker jag är bra. Det är klart att ofta inte är så enkelt så att man bara kan bestämma sig för att vara på bra humör, men många gånger så är det helt enkelt bara att vakna och vakna glad. Så blir ofta dagen bättre.