Nu är det typ tolv dagar sedan jag skrev så det är på tiden!
Efter Ruka så tränade jag på i bra fart på skolans träningar. Jag passade på när det ännu fanns helt bra spår och snö i Vörå. På Påsklovet däremot så var det väldigt lugnt på träningsfronten efter en och annan "kompromiss" med mamma och pappa. Hur som helst tror jag det var välbehövligt med vila för kropp och knopp. Fast jag kanske flängde på överallt lite för mycket så att det inte blev den mest optimala återhämtning så tror jag det bara gynnade mig. Om inte annat så tog jag igen den sociala biten som lätt faller bort under vintern. Jag hann träffa kompisar, umgås med familjen, vara på påskkaffe och påskmiddagar, hälsa på 94-åriga gammelmormor, se på musikal och vandra i skogen med tjejerna i familjen. Därför mår jag nu väldigt bra i knopp och kropp och är så taggad på våren och sommaren!
Resten av veckan har bestått av tre skidträningar (alltså ett stort tack till Vörå för grymma spår hela vintern fast mother nature har gått emot oss!) och ett styrketest. Testet gick okej. Styrkan är fortfarande något jag måste jobba med, såsom alla vårar. Dock hoppas jag på att styrkan biter på bättre denna gång. Mitt sista prov för det tredje året i Vörå har jag också skrivit och har nu officiellt sommarlov! Crazy. Så nu står mitt kära internatsrum tomt och huset här hemma är desto mera påfyllt. Man lyckas samla på sig sjukt mycket grejer...
Sådär annars har jag mest analyserat säsongen lite i mitt huvud och med mamma och pappa, men jag tänkte jag skulle dra en "snabb" genomgång här också. Okej, den kommer inte bli snabb, men ni väljer själv hur långt ni läser! :)
Tävlingssäsongen skulle börja i Vuokatti på Suomen Cup, men efter en så gott som perfekt höst så fick jag problem med halsont och stegring. Jag fick en kort antibiotikakur och kunde åka till Muonio senare iallafall. Första starten blev där, 10 km skate. Det var nog en ganska misslyckad tävling på alla plan, men jag levde efter teorin att första tävlingen alltid är småjobbig.
Mot slutet av lägret i Muonio fick jag tyvärr igen exakt samma symptom och fick vila igen då jag kom hem. När det sen var dags att träna i Äkäs i december så skidade jag endast grunduthållighet. Symptomen visade sig inte mer på hela säsongen, men att hela november blev en flopp satte sina spår.
Därefter gick tävlingarna dåligt och jag visste inte vad orsaken var. Efter jullovet började det kännas riktigt bra och jag var laddad inför granskningstävlingarna i Jyväskylä... men icke sa nicke. Då blev jag förkyld. Ordentligt förkyld. Jag var tvungen att hoppa över fredagens tävling. När vi körde dit så var jag så täppt och hostade så mycket så jag började noga tvivla på mitt val att ändå tävla. Det visade sig dock bli två av de bättre tävlingarna den här säsongen, speciellt sprinten. Eller bra tävlingar med tanke på hur pass förkyld jag var. Det var ett val jag tog att skida då och när jag skriver ut det hör jag ju hur idiotiskt det låter. Hur som helst har jag börjat känna min kropp bättre och vet när det är fråga om att på riktigt stå över. Tror jag.
Efter det så gick det tyvärr neråt igen. Varenda tävling var en till besvikelse. I klassiskt fick jag inte tekniken att fungera alls och i skate fanns det ingen fartökning. Varenda måndag när man kom till Vörå efter en misslyckad helg var det en ny analys över läget. Inget fungerade och jag hade ingen aning om varför!
Då beslöt jag och tränare att nu tränar jag mycket och hårt och släpper sen upp på träningen till FM så får det bära eller brista. Tävlingarna fortsatte gå dåligt, men jag hade ändå ett hopp inom mig.
Efter DM-stafetten som gick åt skogen så sa allihopa åt mig att det var total vila som gällde. Om den här säsongen skulle bli till något så var det en förändring som skulle ske. Jag visste ju att jag hade tränat på bra så jag litade på rådet.
På helgen var det dags för FSSM och det gick super! Det var något helt annat än tidigare tävlingar. Skidningen blev så mycket roligare direkt. Följande helg var det dags för FM i Imatra. Sprinten är jag faktiskt besviken över eftersom det kändes så bra, men förstördes av ett fall. 3 km gick lite bättre, men jag kunde ändå inte vara nöjd över en åttonde plats. Jag ville mera. Men det var ändå roligt att kroppen verkade fungera ännu. I Keminmaa skidades det stafett där jag startade. Det var ett superlopp tills jag lite dog bort... hehe. Följande dag blev dock nästan bästa tävlingen i år. Eftersom jag aldrig hade trott att jag kunde skejta så var en sjunde plats så otroligt välkommen! Sista FM-tävlingen skidades i Kokkola. Eftesom FM-medalj var ett mål för mig denhär säsongen så kändes det som min sista chans. Lördagen gick helt okej om man tänker på att 5 km skate är min allra sämsta sida. Dock var skidåkningen stressad och även andningen fungerade inte optimalt. På söndagen var jag konstigt lugn, men ändå taggad. Tränarna ropade i spåret att det kunde bli medalj, men tyvärr blev det "bara" en sjätte plats. Endast några sekunder från fjärde platsen. Men det var ändå en av det bättre tävlingarna i år. Sedan återstod endast Suomen Cup-tävlingarna och de tycker jag att jag har skrivit om så nyligen så jag lämnar dem.
Summa summarum var FM-placeringarna de jämnaste någonsin med alla placeringar med 15 bästa och 3 av dem med 8 bästa. Min största utveckling var nog tekniken och fram för allt skatetekniken. Skate fungerar äntligen! Känns skönt att veta att all jobb jag lagt på balans med skateskidor på rullskidsträningarna har gett resultat. Överlag tycker jag också att det har varit roligt att både långa och korta sträckor samt dem där emellan gått ungefär lika bra. Jag vill ju vara en allroundåkare.
Jag har dock mycket jag måste jobba på ännu. Bland annat treans växel i skate kan ytterligare förbättras, eftersom det är de partierna jag tappar på. Sen förstås styrkan är nog en svag punkt för mig som måste förbättras radikalt, vilket jag kommer satsa på mycket i vår.