I söndags skidade jag alltså säsongens sista lopp, vilket var 30 km skate på en 7,5 km bana. Banan var väldigt tuff första halva varvet ungefär med många höjdmetrar att plocka. Därefter var det ett lätt parti med mycket nerför och platt. Det var nog där jag hade mest problem. Jag visste inte om jag skulle stå och ränna, jobba utan stavar eller skida stort och "vanligt". Jag var så gott som ensam heeela loppet igenom och såg endast tre personer på hela loppet och jag visste inte riktigt hur jag låg till. Jag kände mig seg hela loppet igenom och som att jag aldrig kom upp i någon hög fart. Ändå kände jag mig inte jättetrött förrän på sista varvet då jag tog i allt vad jag hade. Jag upprepade för mig själv att det här är sista tävlingen och jag ska ta ut mig allt jag kan. Halva sista varvet fick jag förståelse av uttrycket "se stjärnor" på ett helt annat sätt än tidigare. Ett tag var jag lite rädd att jag inte skulle ta mig i mål för att jag var rädd att svimma, men jag kom i mål. Jag tror det var flera som kände samma sak. Galen sport.
Jag slutade på en tjugoåttonde plats (tjugosjätte ifall man endast räknar med finländare). Helt ärligt hade jag nog förväntat mig lite mera, känns som att jag säger det hela tiden... men jag gav allt och det räckte till den placeringen igår.
Efter tävlingen körde jag tillbaka på den svenska sidan och befinner mig nu igen i Umeå. Skönt att vara tillbaka i rutinerna igen. Nu är då säsongen över och jag tänkte göra en säsongssammanfattning som kommer upp senare (det sa jag ifjol också och det blev aldrig av... hehe).