På fredagen kände jag ändå en mycket bättre känsla än på länge, vilket gjorde mig lite lugnare och när det var dags för mig att skida iväg på den tuffa fem kilometers banan på lördagen så kände jag mig så redo jag kunde vara. Jag slutade på en femte plats, vilket jag är jättenöjd med. Det var betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig måste jag säga. I mål skulle jag ha kunnat vara lite tröttare för att jag skulle ha varit 100% nöjd. :) Banan var tuff och föret var knepigt. men jag lyckades med skidvalet och FSS lyckades med vallningen så det var inga problem. På pulsklockan såg jag att jag kom upp i 59,9 km/h i den största nedförsbacken på tävlingen så jag är verkligen glad att det inte högg...
Rovaniemi visade sig från sin bästa sida på söndagen med strålande solsken och skarpa, fina spår. Vi hade masstart den dagen och skidade tjugo kilometer skate på en tio kilometers bana. Ena halvan var lättare och den andra halvan var samma femma som vi skidade på lördagen. Jag slutade på en åttonde plats efter att jag förlorade en slutspurt. Jag drog nästan femton kilometer och märkte att det är ganska tungt att dra samtidigt som man ändå får köra helt i sitt eget tempo och inte behöver fundera på de andra. Skidorna var kanske inte riktigt till min fördel på söndagen, men så kan det vara ibland. Kroppen kändes lite seg genom hela loppet, men jag kunde ändå hålla ihop tekniken och farten helt bra.
Summa summarum så är jag nöjd med vinterns sista junior-FM. Jag har ännu två år kvar i samma klass och förhoppningsvis kommer jag ännu närmare medaljerna och guldet de kommande åren. Jag är medveten om att det kanske kan låta lite väl dramatiskt när jag skriver om hur trött jag är och hur dåligt det känns (som det gjorde i Keuruu) och så går det ändå relativt bra. Men det är ändå sanningen och jag vill skriva om hur det känns på både de bra och dåliga dagarna. Något jag verkligen tar med mig är att det är SÅ VIKTIGT att lyssna på sin kropp och våga vila. Jag är verkligen glad att jag inte fortsatte köra på i fullfart utan vågade vila. Dock så föredrar jag att kunna träna som vanligt innan tävling, men ibland behöver man kompromissa för att det ska bli så bra som möjligt och då måste man våga göra det.
Foto: Heidi Lehikoinen