Jag skulle ju gå in närmare på mina talterapibesök och det passar utmärkt att göra nu. Morgonen började nämligen med ett tandläkarbesök så jag missade min första och enda lektion idag så jag har inte precis bråttom till Vörå. Jag har varit och promenerat med Muru och bara njutit av höstsolen och av en bra start på veckan.
Det var från astmaläkaren jag fick en remiss till en talteraput. På eget initiativ dock. Jag fick nog av mina andningsproblem och har otaliga kvällar suttit och googlat VCD. Där kom det fram att talterapi kan vara bra för VCD. Jag har tidigare gått till en talteraput på grund av knutar på stämbanden så det var inte särskilt obekant.
Redan vid första besöket fick jag en förenklad förklaring på problemet, vilket jag inte fått tidigare. Vi har tre stycken "lock" som ska hindra mat eller dryck att åka i lungorna. Det första locket är alltså stämbanden. För min del är det det andra locket som irriterar. Hon beskrev det som slattriga slemhinnor. De åker fast då de inte ska och ibland kanske inte skyddar då de ska, vilket kan vara förklaringen att mat har haft en tendens att fastna i min hals.
Första besöket gick ut på att reda ut det mesta, men även på att gå igenom andningsövningar som jag fortsatte med efteråt. I fredags var det dags för andra besöket. Det syntes direkt resultat. Min käk var mycket flexiblare och jag hade mera kontroll över andningen än tidigare. Mot slutet sprang vi i trappor. Jag trodde typ vi skulle jogga lite lätt ungefär två gånger. Men där hade jag fel. Jag sprang säkert närmare 10 ggr upp och ner, vissa varv allt vad jag kunde. Hon ville alltså framkalla den allra värsta andningen. Men den kom inte. Jag kunde kontrollera andningen väldigt bra. Vi övar mycket på att få andningen ända ner i magen. När man blir anfådd är det ändå naturligt att även bröstkorgen deltar i andningen, men det måste ske avslappnat.
Anledningen till att jag skriver det här är för att VCD är ännu en så otroligt mystisk och ovanlig "sjukdom". Men tyvärr tror jag den bara ökar hela tiden. Eftersom "offren" är unga tjejer med höga krav på sig själv och vi vet ju alla åt vilket håll samhället går idag. Själv har jag träffat på ungefär fyra andra som lider av VCD. Dock ingen som har haft problem utanför träningen om man säger så. Det har ju nästan varit värst för mig nämligen. Viktigast är väl att vi alla måste försöka slappna av ibland och tillåta oss ta det lugnt och inte göra en höna av en fjäder. Jag har börjat tänka "Vad är det värsta som kan hända?" i situationer som jag har det jobbigt och ofta är svaret inte så farligt som man tror.
Kom ihåg att inget och ingen är perfekt och man måste inte eftersträva perfektion konstant. Jag vet att det här är ett otroligt stort problem hos många idag. Inte bara unga tjejer utan för alla. Nu behöver ju inte alla få VCD utan kan ju få andra symptom eller inga alls och det är ju inte sagt att min VCD har uppkommit endast på grund av det psykiska eftersom det även finns fysiska förklaringar för min del.
Nu vet jag inte riktigt vad jag kom fram till sist och slutligen. Nu vet ni lite mera om VCD iallafall och att ni ska chilla lite. Ha en bra vecka allihopa!