Igår nalkades det Suomen Cup-stafett i Vanda. Jag var taggad och nervös. Ett tag kanske lite för nervös, men jag kunde ju bara göra mitt bästa. Emma låg bra till hela varvet och ju längre de skidade desto större press på mig själv skapade jag. Hon föll, vilket tyvärr är något man ibland får räkna med i stafett då det är många på samma ställe samtidigt. Hur som helst gjorde hon bra ifrån sig och det gjorde minst sagt Andrea också, hon skidade upp oss till fjärde plats. Det var förstås roligt och jag hann inte tänka så mycket vilket kanske var bäst. Första stora backen gick faktiskt bra och resten av banan bestod av ständiga omkörningar (de for om mig alltså). Jag bet ihop och försökte hänga på, men det räckte inte länge före jag var tvungen att släppa. Fokusen försvann i samma vända som hela nio åkare åkte om mig och vi slutade på trettonde plats. Jag kunde inte bättre än såhär idag. Flåset var under kontroll, likaså tekniken, men that mjölksyra though. Alltså enda ut i fingerspetsarna var jag trött. Så då blev det ett himla analyserande som vanligt. Mina skidor var inte riktigt bra (har tyvärr inte hittat så bra skidor för slaskföre), men nog skulle jag ha blivit lika trött hur som helst. Startade jag för hårt? Är det förra veckans förkylning som spökar? Varför kan jag inte skatea? Var är formen?
Om man jämför med förra årets likadana stafett men med klassisk stil så orkade jag hålla femte placeringen ända i mål och nu tappade jag såhär mycket. Emma och Andrea var jättesnälla och stöttande då jag kom i mål och helst ville sjunka genom marken. Det var tydligen också många tuffa på sista sträckan, men ja... ni kanske fattar känslan. Man vill ju göra bra ifrån sig.
Mamma och jag tog en minitrip till IKEA efteråt och åt köttbullar och försökte shoppa något iallafall. Inredning är tyvärr något som inte intresserar mig så mycket och jag tror inte jag är så väldigt bra på det heller. Vårt sista stopp var Jennas place i Kyrkslätt där vi sov över tills idag. Hon fyller också idag så det passade utmärkt att vi hälsade på. Det är alltid lika roligt att träffa henne och hennes hund Muru. Han är lite galen och envis, men en väldigt fin och pigg hund. Jenna är en otroligt smart och lugn syster som jag trivs väldigt bra med. Hon är kreativ och skapande av sig och det beundrar jag stort eftersom det nog är en av mina dåliga sidor. Jenna går sin egen väg och har sin egen stil, vilket jag också tycker är bra! Hon är en superdupersyster!