Fredagen inleddes med fem km skate och det var ett fiasko. Jag har alltid haft svårt för att klaga på skidorna eftersom det känns som att jag skyller hela tävlingen på utrustningen om jag gör det och att alla ska tro att jag bara inte kan erkänna att jag inte var bättre än så där... Dock är det ju bara fakta att det är en hiskeligt stor skillnad på att ha bra och dåliga skidor när man tävlar. På fredagen uppstod det en stor osäkerhet innan loppet och jag blev urladdad redan före start med all skidtest och alla val. När jag startade kände jag att det här blir ett tufft lopp och skidorna var tyvärr katastrofala, vilket gjorde att sekunderna, eller minuterna rann iväg ganska snabbt. Jag hade inte heller någon toppendag, men jag vet att jag är bättre än mitt resultat var den dagen även om jag har en dålig dag. Jag var förbannad, besviken och ledsen en stund och efter att jag hade lärt mig av mina misstag glömde jag hela den dagen.
På lördagen stod stafett på schemat med Andrea och Heidi. Med ordningen jag, Andrea, Heidi. Jag var glad över att få starta för att jag känner mig trygg med det men också för att det var klassiskt. Mitt självförtroende i skate sjönk ganska rejält på fredagen. Jag växlade som femtonde tjej med ca. tio sekunder upp till tio bästa som var mitt mål och en minut upp till Kyllönen som växlade som etta. Skidorna var bättre och känslan i kroppen var bättre även om benen stumnade på slutet. Vi slutade på en trettonde plats, vilket är helt okej. Kul med stafett!
Sista dagen skidade vi 15 km klassiskt (4*3,75). Jag kunde inte annat än skratta när jag kom i mål för tusan vilket äventyr det var. Det var väldigt knepigt före och många drabbades av att väldigt mycket snö fastnade under skidorna medan andra hade dåligt fäste eller dåligt glid eller alla dessa problem kombinerat. För min del var allra största problemet när det högg och stretade emot som bara vad. På samma ställe varje varv tog det emot, i två uppförsbackar och en nedförsbacke och då var det bara att försöka slå skidorna så hårt man kunde så att det tjocka lagret av snö skulle lossna. Jag var nog riktigt frustrerad och speciellt på andra varvet hade jag stora problem och tappade många ryggar som jag gärna skulle ha hängt på... det hör skidsporten till i alla fall och som sagt så var det många som hade problem. Jag tyckte kroppen kändes bättre för varje dag och söndagen var nog helt godkänd. Jag hade siktat in mig på att vara lite högre upp i resultatlistan, men jag gjorde allt jag kunde med tanke på förutsättningarna.
I Rovaniemi tyckte jag att min form var helt bra med tanke på hur det kändes veckan innan. Efteråt så kändes det ändå ganska tungt igen. Jag tror jag blev ganska lurad av den helgen eftersom det gick så lätt, men trötthet av den där typen som jag hade före junior-FM försvinner ju inte bara på en vecka... Jag kunde inte riktigt träna som jag hade tänkt veckan efter Rovaniemi och före Kontiolahti heller för att jag var ganska sliten. Kanske det var därför min form inte var så bra som jag ville den här helgen. Det är så svårt att veta. Dock så är många, inklusive jag ganska trött nu när det är vår och man har tävlat hela vintern förstås.
Jag befinner mig för tillfället hemhemma och började den här dagen med ett återhämtande skidpass. Jag stannar hemma nu i fyra dagar före vi på fredag kör upp till Ylitornio för att delta i säsongens sista tävlingar. Jag ska umgås med nära och kära, träna lite och göra skolarbeten hemifrån.