Helgen har alltså spenderats i Madona, Lettland där sista deltävlingen i Scandinavia Cup gick av stapeln. För min del var det en ganska tung helg i skidspåret. Fredagen inleddes med sprint i skatestil. Banan var kort, 1,1 kilometer, och bestod bara av en uppförsbacke. Jag gick inte vidare, men var nog inte så förvånad över det heller. Det var säsongens sista sprint och det kändes ganska skönt måste jag säga. Fast jag vet att sprint inte är min starka sida så blir jag ändå besviken och ledsen efter varje sprint då det går så så dåligt. Bara att slänga det loppet i papperskorgen och försöka se det som motivation till kommande träningssäsong.
På lördagen skidade vi 5 kilometer klassiskt på en lätt bana. Det var nämligen lite snöbrist där så banan som var duglig för tävling mätte endast 2,5 kilometer. Den rundade vi alltså två gånger. Jag tyckte det kändes helt okej i tävlingen igenom, men märkte ganska snabbt att den där sista växeln saknades. Det kändes lite som att jag inte riktigt vågade ta i allt vad jag kunde på något sätt. Jag litade inte på kroppen. Det har ju också känts ganska dåligt på fartpassen efter förkylningen så det kan ju vara en orsak. Nåväl, min dagsform var inte bättre än så där på lördagen helt enkelt.
Inte blev dagsformen bättre på söndagen heller. Då skidade vi en 10 kilometer lång jaktstart. Eftersom jag hade presterat dåligt de tidigare dagarna så startade jag ganska långt bak. Jag startade på samma gång som Evelina och Anna-Kaisa och min plan var att hänga på dem så långt som möjligt fast jag visste att det kommer gå hårt eftersom det kanske är lite av en paradsträcka för de båda. Hårt gick det och jag hängde med dem kanske 2 kilometer. Efter det skidade jag i princip ensam ända till slutet då det kom ikapp några igen, men jag orkade hålla ifrån dem ändå och pressade verkligen allt ur kroppen.
Jag var nöjd efter söndagens lopp eftersom jag märkte redan efter de två första dagarna att formen inte fanns där. Därför försökte jag göra en bra tävling mentalt på söndag och träna huvudet lite då kroppen inte samarbetade, Mjölksyran kom redan på första varvet, men jag tänkte positivt genom hela loppet och fokuserade på tekniken. Jag kunde också ta ut allt i kroppen. Jag såg placeringarna bara som siffror den här helgen, men jag skulle ju ljuga ifall jag sa att jag inte bryr mig över resultaten och alla sekunder som blev till minuter efter vinnarna. Det tar på... Jag vet ju att det är väldigt hög nivå i Scandinavia Cup och fast man har en otroligt bra dag så kan man vara långt efter i resultatlistan. Det var också knepigt före då det var så varmt och utrustningen spelar stor roll såna gånger. Jag kände ändå att jag hittade helt okej skidor.
Det här blev ett långt inlägg, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Nu är det bara att hitta någon lärdom efter den här helgen och sen glömma den. Tre tävlingshelger är kvar av denna säsong och jag ska förhoppningsvis kunna hitta tillbaka till en bra form.