Jag och farsan har anlänt till ryska gränsen. Eller Imatra, för att vara specifik. När vi körde in på hotellets parkering uppenbarade sig typ ett slott och jag bara "Omg, shit va coolt. Ja måst snapchat!!" Sen kände jag mig fånig och undrade när jag blev som alla andra.
Hur som helst bor vi i ett fett nice hotell med pool och allt. Pool är nice. Alltid när det finns pool så morgonsimmar jag istället för att morgonlänka. Tanken slog också mig att fast jag alltid är fokuserad på tävlingen på tävlingsresor så är det ju en hel del runt omkring man borde njuta av. Som då vi så ofta är på så fina hotell eller då vi kör genom hela Finland. Det är kanske ytterst tråkigt att bila långt, men man måste ju vända det till något positivt, vi får ju se mycket av Finland. Sen får jag umgås med pappa och det är ju kul. Det är ju en hel massa till som kommer på köpet med idrotten, men ofta minns vi bara det som vi måste välja bort framför idrotten. För mig var det en tankeställare iallafall. Jag har ju det jättebra. De flesta har det jättebra, men vi hakar upp oss på det som är jättedåligt.
Sprintbanan var upp och ner och upp och ner. Den var krävande och rolig. Jag ser fram emot sprinten imorgon. Vi är 50 startande i min klass. Målet håller jag hemligt. Taggad är jag. Hejdå.