Tänkte bara meddela om att två sista avsnitten av "Andra stadiet" nu finns ute på Arenan. Där får man veta hur det gick för allihopa som deltog i serien. Jag är också med i flera avsnitt än första och sista, men jag minns inte vilka avsnitt det är tyvärr. 

Här kan ni se tolfte och sista avsnittet: http://arenan.yle.fi/1-3306069

 Lägret löpte på bra efter vilodagen. Förutom ett tävlingsförberedande hårdare skatepass och flera grundträningar så hade vi också en cirkelträning med tränaren från Kuortane. Det var en rolig och annorlunda träning som man kände av i musklerna nästa dag. 

På morgonen på fredag körde vi iväg till Rovaniemi efter 12 hela dagar vid Jerishotelli. Där fanns också mamma och pappa. Det var så kul att se dem!!

På lördagen var det dags för skatesprint. Banan mätte 1,1 kilometer. Mitt mål var att ta mig till kvartsfinal, men det uppnådde jag tyvärr inte och var riktigt besviken. Och lite frustrerad också förstås eftersom jag egentligen inte kände mig trött under tävlingen, det är inte där problemet sitter heller. Utan det känns helt enkelt som att jag inte har kapaciteten för att skapa så hög fart som jag borde... Därför skulle jag vilja slippa vidare och se om det skulle gå bättre när jag skulle ha ryggar att haka på. För det är då jag skidar bättre. Oftast. Nåja, jag skakade av mig besvikelsen ganska snabbt och bestämde mig för att ha en så bra dag som möjligt ändå. Mamma, jag och pappa var bland annat till Santa Park och turistade lite i eget land. Där om någonstans fick man verkligen julstämning, det var jättemysigt!  

På kvällen testade jag skidorna och banan till söndagens tävling som var 10 kilometer klassiskt. Jag startade långt bak med Saarinen 30 sekunder bakom mig. Hon kom ikapp mig i slutet på första varvet och jag kan bara konstatera att det gick hårt! Ungefär 100 meter hängde jag på, haha. Det var faktiskt jättekul att tävla igår och det gick bra också. Tekniken fungerade betydligt bättre än förra helgen. Skidorna gled och fäste utmärkt (tack FSS!). Kroppen och knoppen samarbetade också. Jag slutade på en 18:de plats. 2:25 hade jag till vinnaren Pärmäkoski. Ifjol var jag 3:52  efter vinnaren (som var Pärmäkoski det året också) på samma sträcka och exakt samma bana. Så framåt har det ju gått. För en plats med de 15 bästa skulle jag ha behövt vara 10 sekunder snabbare. 

Igår kväll anlände jag till Umeå med min lilla blåa bil. Jag var helt slut efter två veckors träningsläger med mycket träning och fyra tävlingar plus 400 km körande som grädde på moset. Men jag klarade det. Idag har jag varit på föreläsning, promenerat, beställt båt hem till torsdagen, hämtat ut mina IceBugs (nu får det vara färdigt halkat), städat, tvättat, handlat, lagat mat, pluggat och sånt. Vädret här är verkligen trist. Det har  typ regnat non stop sedan jag kom igår kväll och när vi satt och hade föreläsning på förmiddagen så såg det seriöst ut som att klockan var närmare 5 på kvällen... 

Randombild på mamma som gör en snöängel.

Som rubriken lyder så har jag vilodag idag. Jag har tränat på utan vila sedan jag kom så nu är det dags att låta kroppen återhämta sig. Igår gjorde jag två grunduthållighetspass och det andra passet gick väldigt tungt så vilodagen kom i ett bra läge. Igår anlände också alla ÖID:are och NÅID:are hit också så vi är ungefär 65 personer här nu. 

Igår var det ju också farsdag så hemlängtan var lite extra stor. Förhoppningsvis hade de en riktigt trevlig dag där hemma! Jag hoppas pappa vet om hur bra han är alla andra dagar om året också, men det är ju bra att det finns en dag där farsorna uppmärksammas lite extra. Pappa är ganska lik mig på många sätt. Vi är båda extremt morgonpigga. Vi blir båda till monster då vi är hungriga, hehe. Vi är ganska rastlösa. Pappa sysslar med något konstant tills han konstaterar "Nee, nu tar vi kvälldi." Då tittar han oftast på tv. Helst ser han på roliga hemvideos där folk klantar eller skadar sig eller på dokumentärer så att han alltid har något smart att komma med vid matbordet. En annan sak som alltid går hem är "russian traffic fails". Det är förresten ganska galet. Tips om ni har tråkigt. 
       Vi går också väldigt hårt. Det märker man speciellt då mamma är med, hon är konstant tio meter efter oss. Eller så är det mamma som går långsamt, vem vet. Pappa är också väldigt hjälpsam och vill att alla i familjen ska ha de så bra som möjligt hela tiden. Så är ju pappa faktiskt moffa också. En riktigt cool moffa faktiskt. Pappa tar också tag i allt på momangen. Han är nog den mest oblyga personen jag känner. Han tvekar inte en sekund på att fråga hjälp eller på att ringa ett samtal. Sedan så är ju han min number one materialförvaltare, mentalt stöd vid starten och vid målgång och allmänt otroligt viktig för min idrottssatsning. Som tur kommer både mamma och pappa till Rovaniemi nästa helg!! 

En till tävlingsdag är över. Idag skidades det 4,4 kilometer i klassisk stil. Jag slutade på plats 38 av 65 startande. Jag var 1.40 efter vinnaren Kowalczyk och trettonde finländare. 

Jag gjorde en väldigt bra uppvärmning och jag kände mig redo inför tävlingen. Dock så grep kölden tag i mig riktigt ordentligt efter typ en kilometer. Min andning blev ytlig och dålig och det tog ont i hela kroppen. Det enda jag tänkte på var hur mycket jag frös. Mitt fokus försvann helt. Min teknik var också ganska usel. Ett återkommande problem jag har är att jag inte får fram foten tillräckligt långt fram i klassisk stil, vilket så klart leder till att viktöverföringen är väldigt dålig och att jag inte får skidorna att fästa särskilt bra. Det här är något som jag har haft problem med så länge jag kan minnas och varje år på försäsongen är det samma sak. Jag har speciellt svårt med det på kortare sträckor eftersom jag börjar stressa och "håsa" i uppförsbackarna. Fast det egentligen går hårdare då jag är avslappnad och tar ut steget. 

Med andra ord så är jag inte så jättenöjd över dagens känsla. Att jag frös sådär fruktansvärt kan jag ju inte göra något åt och det är inte heller något jag "skyller" på. Det kan hända jag skulle ha slutat på samma placering i -5. Men att ha ett sådär stort tekniskt fel känns bara så himla onödigt. Det där är ett problem man har då man är med på knatte och lär sig grunderna i teknik typ. 

Nåväl. Skidåkningen vore ju tråkig om man inte konstant skulle ha saker att förbättra och saker att tänka på. Nu får jag fokusera på träningen tills nästa helg då det är tävlingsdags igen. Kul att vara igång med tävlingssäsongen i alla fall. :)

Bild från starten i förra årets klassiska lopp. 

Idag inledde jag tävlingssäsongen med en klassiskt sprint. Vi var 85 damer som startade, varav endast 16 stycken tog sig vidare. Jag blev lite besviken på att det var så få som kunde ta sig vidare, men så hade de ifjol också så jag  var nog lite beredd på det. Själv slutade jag på en 26:e plats (tionde finländare) som jag faktiskt är helt nöjd med. Jag tänkte skriva att det gick bra med tanke på att det var sprint, men jag borde ändra mitt tankesätt lite tror jag. Om alla andra sträckor fungerar så borde nog sprint också fungera i något skede. Det är bara att jobba på snabbheten ännu mera. Jag hade ganska exakt sex sekunder till att gå vidare så det finns ju verkligen rum för förbättring. Känslan var helt okej för att vara första tävlingen i alla fall och det är ju också viktigt. 

Hur som helst så är det roligt att vara igång med tävlingarna igen och nu ser jag faktiskt riktigt mycket fram emot imorgon då det är 5 kilometer klassiskt som gäller. 

Hej på er. Jag anlände till Muonio, Jerishotelli i lördags och har hunnit göra många skidpass redan. Till en början var det ju som vanligt jätteovant eftersom senast jag skidade på snö var i Sognefjäll i juni. Igår på förmiddagen hade vi en tävlingsförberedande träning med hårdare fart och det kändes helt bra. Luftrören är ju också ovana med kölden, men jag fick ändå inte alls ont och hostade ingenting så det är skönt. Konstsnöspåret räcker fem kilometer, men de har igång snökanonerna för fullt. Det är nämligen ganska kallt här nu, men som tur så har jag min andningsmask som skyddar mina känsliga luftrör. Förhoppningsvis får vi också mera natursnö snart. När jag körde från Umeå på morgonen på lördag så var det sååå mycket snö. Första snön kom på tisdagen och efter det har det snöat så gott som varje dag där. Hoppas det finns kvar då jag kommer tillbaka. Dock så var det inte det roligaste att köra till Torneå (där hoppade jag på med FSS-bilen) från Umeå när det snöade och vägarna inte var plogade. Men min lilla blåa klarar allt fick jag ju bevisat, haha. Och pappas hjärta höll också.

Som jag nämnde i förra inlägget så kände jag mig lite sliten förra veckan och det blev egentligen bara värre för varje dag tills jag insåg att jag behöver några vilodagar extra för att låta kroppen återhämta sig riktigt ordentligt. Det var jobbigt att vila när jag egentligen inte hade några symptom eller vad man ska säga. Men när jag hela tiden ville börja gå på en löplänk och det kändes som en hel prestation att stiga upp varje morgon så vet jag att jag är för trött. Nu är det iallafall mycket bättre och det är roligt att vara på läger och att träffa allihopa.
​
Imorgon inleder jag tävlingssäsongen med en klassisk sprint och på lördag deltar jag i 5 kilometer klassiskt. Det ska bli kul och spännande! Det är ju tävlingarna man tränar för hela året så det är kul då det dras igång. För er som vill följa med helgens tävlingar så sänds det antagligen på Youtube (det gjorde det ifjol iallafall). Sök på Oloksen tykkikisat så borde det dyka upp, jag tror det är Hevoskuuri som lägger upp det. 

Blev lite "utskälld" i Umeå av en som tyckte jag skulle ha på mig reflexväst så att jag syns så nu för tiden har jag på mig den hela tiden, haha.