Då var det måndag igen efter en jättebra helg. Torsdagen inledde jag med tuffa skateintervaller tillsammans med Elina. Det var min första hårda träning efter förkylningen så det kändes ganska dåligt. Men det var kul att få upp pulsen och flåset igen. Det hade snöat helt galet mycket också så det var väldigt lösa och tunga spår så det var ju bra att få öva på såna förhållanden också.

På dagen fick vi besök av Jessica, Fredda och Astrid och det var såå kul att se dem! De var här ända till söndag och vi var till Navet, lunchade på stan, gick i IKEA och Avion och shoppade, bowlade, spelade biljard, tittade på film, dansade drakdansen och lekte massor på golvet med Astrid. Hon tillför så mycket glädje. Hon är så glad, finurlig och härlig och hennes skratt smittar av sig åt alla. Det rann nog några tårar när de åkte härifrån. Det var verkligen jättekul att ha dem här! 

Imorgon flyger jag till via Arlanda till Helsingfors. Där sover jag en natt hos Jennie för att på onsdagsmorgon åka över till Tallin och därifrån till Madona för att delta i sista deltävlingen i Scandinavia Cup. Tävingarna är en minitour som börjar med en skatesprint på fredag och fortsätter med fem km klassiskt på lördag och tio km skate på söndag. Det ska bli roligt fast jag inte alls vet var formen är för tillfället. Det blev ett ofrivilligt långt uppehåll från tävlingar eftersom jag blev sjuk så jag ser fram emot att tävla igen. I lördags gjorde jag ändå en träningstävling med tre andra tjejer på Gammliaspåren som är väldigt tuffa och då kändes kroppen helt okej. 

Vädret har också varit fint, därav våra grinande miner.

Helgen som gått blev riktigt bra fast jag var sjuk. Mamma och pappa körde iväg till pappas farbror fast det inte blev några tävlingar, men vi åkte inte med eftersom jag var så förkyld. Nästan hela lördagen spenderade jag med några från klassen och det var skoj! Ifall man ska se något positivt med att missa tävlingarna så är det ju att man hinner umgås lite mera med vänner och göra sånt man inte annars kan eller hinner.

Nu är jag frisk igen iallafall och den här gången ska vi hoppas på att jag är det längre än några dagar. Igår tränade jag första passet och det gick riktigt segt, men vi ska tro det vänder så småningom. 

Den här dagen började jag med att skriva tenta från 9 till 2. Jag hoppas det gick bra för jag hade verkligen läst bra på den. Snart ska jag bege mig iväg till skidspåret. Den här veckan ser ganska normal ut ända tills på torsdag då nästa besök kommer, nämligen Jessica, Fredda och lilla Astrid. Det ser jag fram emot. 

Måste också ta upp hur coolt jag tycker det är att Andrea ska få skida VM i Lahtis. Jag minns så bra då vi satt i Muonio i novermber och lite diskuterade våra mål för säsongen och hon sa att VM är en av hennes mål och nu är hon uttagen som en av fyra sprintdamer. Skulle verkligen vara roligt att vara på plats och heja fram henne i spåret! Johanna Matintalo har också blivit uttagen till skiathlon i VM efter att hon skidade sig till en tolfte plats i Världscupen. Alltså tolfte plats, det är så häftigt! Jag blir alltid så inspirerad av andras framgångar och speciellt då det är någon från Finland i samma ålder som mig som man har skidat mot många gånger själv. Fast ett VM känns väldigt långt bort för mig så ger det ju ändå hopp till alla vi andra att vi också kan stå där en vacker dag. Jag tycker också det är roligt att Finland har lite fler unga med i VM-truppen i år. Ska bli spännande att följa med VM som börjar den här veckan. 

Den här veckan började väldigt bra träningsmässigt och bland annat i tisdags så gjorde jag ett tävlingsförberedande tröskelpass med några av de andra skidåkarna här i Umeå. Det gick jättebra fast det var det första hårda passet efter Keuru. Dock så vaknade jag på onsdag med en rejäl förkylning. Jag cyklade till skolan och satt och försökte smälta att jag blivit sjuk och att jag inte skulle kunna tävla i helgen. För så är det bara, man tävlar inte när man är förkyld och speciellt inte med sjuk hals. Dock tog det ju nästan hela dagen tills jag verkligen kunde fatta beslutet fast jag visste från första början att det bästa beslutet.

Mamma och pappa kom hit ändå eftersom de nästan var på väg redan då jag ringde och sa att jag var sjuk. Det är ju kul med sällskap och extra hjälp här i lägenheten ändå så det gör absolut ingenting. 

Man kan inte något åt att man blir sjuk. Jag hade ändå sett så mycket fram emot den här helgen och känslan på tisdag var otroligt bra så det hade varit roligt att tävla och se hur långt det hade räckt. Det är bara att acceptera och vila sig frisk. För tillfället är jag väldigt täppt och har ont i halsen så jag måste ge det sin tid. Lika "bra" att få alla virus och bakterier på en gång så man slipper dem. Det kommer flera tävlingar! 

Hej på er! 

Sedan jag skrev sist så har det blivit mycket bättre med mig! Dock så har Basti drabbats av magsjuka inatt... så det var antagligen nog något sådant jag hade. Det förklarar varför min kropp var så sjuk och varför jag var så däckad. Tur vi har varandra i alla fall så får den friska av oss springa till butiken och fylla på förrådet med blåbärssoppa, haha. 

På torsdagen tog jag det ännu väldigt lugnt och var nog inte i så bra skick. På fredagen vaknade jag klockan sju och var jättepigg, vilket är ett tydligt tecken att jag är back on track. Jag drog iväg på en skidtur i det underbara vädret och fick faktiskt Basti med mig. Det var så skönt att få röra på kroppen igen, fast det nog kändes ganska uselt i kroppen.

Igår började jag dagen med ett skidpass och jag måste nog säga att det var ett av de bästa träningspassen i år. Solen sken, spåren var perfekta och kroppen började kännas mycket bättre. Jag skidade mest på Mariehemsängarna som är (som namnet säger) stora ängar där de drar skidspår på vintern. Jag tänkte det var bästa att hålla sig på lite plattare skidspår så det inte blir för stor belastning direkt. Det kändes lite som att skida på en glaciär ibland eftersom solen sken på en runt hela banan. Härligt! Det var också många andra i spåret och både mycket folk i slalombacken och i isrinken så det var vintrig och fin stämning på något sätt.

Idag har varit en dag fylld med träning och plugg. De kommande dagarna ser ganska lika ut tills på torsdag då jag, mamma, pappa och Basti kör iväg till Falun på Intersport Cup. Vi ska bo hos pappas farbror. Jag ser verkligen fram emot tävlingarna, det ska bli kul! 

Bild: Vendela Wikström.

Igår började jag dagen med att ställa upp för en intervju till Umeås studenttidning Vertex. Det gick bra. Efter intervjun skidade jag ett pass i solskenet som gick helt okej. Kände mig lite trött dock.

Idag vaknade jag med magkramp och ryggont och tog en promenad från morgonen för att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. När jag kom tillbaka somnade jag om och har i princip sovit heeela dagen förutom då jag har försökt äta något. Det är väldigt svårt att beskriva känslan eftersom jag egentligen inte är sjuksjuk, men något är ju helt galet. Jag orkar sitta upp i kanske fem minuter före jag måste gå och lägga mig igen och min kropp värker från topp till tå. Jag antar att det hänger ihop med känslan jag hade före tävlingen i lördags.

Det var alltså ingen fråga om ifall jag skulle träna idag för det går inte. Störta prestationen jag har gjort idag är att skriva detta inlägg. Jag har ingen aning om vad som felas mig överhuvudtaget, men tänker låta kroppen vila nu tills det blir bättre. Det kan ju hända att jag har någon förkylning i kroppen eller något liknande som bara inte bryter ut. Senast jag var sjuk var i augusti någon gång så jag är ändå stolt över mitt immunförsvar nu för tiden. Inte kan man ju kräva för mycket heller, haha. 

På ett sätt så är det ju så klart jättejobbigt att vila och känna att en hel dag bara "går till spillo" så att säga. Samtidigt så är jag verkligen nöjd över att jag nu för tiden kan behålla lugnet ganska bra fast det kommer någon motgång eller man blir sjuk. Förr så försvann också allt mitt rationella tänkande då jag blev sjuk. Jag trodde att mina muskler typ skulle förtvina och min kondition försvinna om jag vilade en dag extra. Hur som helst så är det ingen vits att kämpa emot kroppen eftersom man högst antagligen kommer förlora. Men nog kan det vara svårt att göra ingenting. Den här dagen känns som en evighet. 

Jag ska alltså inte tävla i FSSM i helgen, men det var inte tänkt från början heller. Det passade bättre in med både studier och sånt att stå över den här helgen och åka till Falun helgen därpå. Mitt tävlingsschema för framtiden ser alltså ut så här:

• 17-19.2, Intersport Cup i Falun
  
• 3-5.3, Scandinavia Cup i Lettland
• 18-19.3, U23-FM i Rovaniemi
• 31.3-2.4, senior-FM i Kontiolahti
• 8-9.4, senior-FM i Ylitornio

Fast det är hela fem tävlingshelger kvar så känns det som att kommer gå jättesnabbt och så är tävlingssäsongen förbi. Det ska bli kul i alla fall! Hoppas jag vaknar frisk och pigg imorgon! 

Ha en fin kväll allihopa! 

Jag har en fantastisk helg bakom mig på många sätt och vis. Igår skidade vi ju alltså tio kilometer klassiskt. Jag kan glatt säga att jag är riktigt nöjd över gårdagens lopp fast jag var väldigt förvånad över resultatet när jag kom i mål. På ett bra sätt förstås. Natten till lördagen vaknade jag nämligen och hade väldigt ont i halsen. Jag kunde inte somna om på ett bra tag och var beredd på att vakna upp dunderförkyld och därmed inte kunna starta. För så brukar det vara då man vaknar på natten med sjuk hals. Jag vaknade ändå hur frisk som helst och gav mig ut på en morgonlänk som var tio tuffa minuter. Mina ben hade mjölksyra från första steget och jag var riktigt sliten. Speciellt mina luftrör var jättetorra och det tog ont överallt. Jag gjorde allt jag kunde för att bara radera alla dåliga känslor jag hade och bara göra allting som jag brukar göra före start. När vi kom till tävlingsplatsen sa jag ändå åt pappa att det är något som känns fel.

Jag testade skidor och hittade ett riktigt bra par. När jag senare värmde upp och skidade runt tävlingsbanan så testade jag på att åka i nedförsbacken utan att bromsa för att vara beredd sedan på tävling. Jag kom upp i riktigt hård fart när det kom en isfläck och jag flög på min vänstra sida. Det brände så fruktansvärt i mitt ben och jag blev ännu mer frustrerad efter att jag hade kämpat hela morgonen med att fokusera på tävlingen och ignorera min trötta kropp och så ska det där ännu till hända. Egentligen brydde jag inte mig så mycket om det enorma blåmärke och svullnaden som uppstod, utan mest över att jag blev så rädd då det kom till tävling. Det sätter sig i huvudet.  

Starten gick i alla fall och det visade sig bli ett riktigt bra lopp, kanske något av mitt livs bästa till och med. Allt flöt på så himla bra och det var riktigt kul att skida! Jag tröttnade på slutet och plogade som en mes alla tre varv i nedförsbacken, men utöver det så var det ett jättebra lopp. Jag hade länge en chans på en plats med de tio bästa, men det slutade med en tolfte plats. Till elfte platsen hade jag en sekund till tionde platsen cirka tio sekunder så lite mera skulle jag väl ha kunnat ta i, hehe. Tack igen en gång till FSS för snabba skidor! 

Jag är hur som helst jättenöjd och glad över att kroppen samarbetade och fungerade så pass bra som den gjorde efter fredagens mjölksyrefest. Jag förstår fortfarande inte hur det kunde kännas så där otroligt uselt på morgonen och ändå gå så där bra. Det betyder ju bara att man faktiskt inte alltid ska lyssna 100 % på sin kropp (men nog nio av tio gånger), ibland måste man köra på ändå.

Efter att jag kom i mål så joggade jag ner till hotellet (snarare sprang) för att duscha och så hoppade jag och pappa i bilen. Vi körde till Tammerfors och därifrån tog jag tåget till Helsingfors. Kvällen spenderades på Finlandssvenska Idrottsgalan vid Clarion Hotel med min syster Jenna som hjälpsamt stöd och utmärkt sällskap. Galan bjöd på bra underhållning, god mat och en festlig kväll. Galet fint hotell var det också. Jag fick ta emot Ungdomspriset tillsammans med Alina Strömberg (som vann huvudpriset) och Susanna Törrönen. Det var verkligen en ära att få dela pris med två personer som har en meritlista som gör att man nästan svimmar. Stort lycka till åt de båda i fortsättningen! 

Tack till FSI för priset och för galan! Det känns verkligen kul att bli uppskattad samt att få ekonomiskt stöd. Priset är verkligen en motivationsboost och som jag sa i mitt "tacktal" så ska jag använda det så bra jag kan för att bli en så bra skidåkare som möjligt. Grattis också till alla andra pristagare! 

Morgonen bestod av ett morgondopp i hotellets pool följt av en god frukost. Resten av dagen blev en resedag. Först åkte vi tåg från Helsingfors till Bennäs och nu sitter jag på båten till Umeå igen. 

Ett stort GRATTIS också till Juuso och Matu som kammade hem ett FM-GULD i parsprint. Jag rös riktigt när jag såg att Matu skar mållinjen som segrare. Häftigt!

Den här sista bilden är extremt otydlig, men det är vad en iPhone klarar av på flera meters avstånd. 

Vi är tillbaka i hotellrummet efter en tävlingsdag i skidspåret. Idag sprintade vi på en 1,2 kilometers bana som bestod av två uppförsbackar och många svängar. Mitt mål var ju att ta mig vidare till kvartsfinalen och det gjorde jag. Kvartsfinalen började helt okej och jag kände mig relativt pigg då plötsligt en faller framför mig. Därefter bryter en staven och det är rentav lite kaos i uppförsbacken när en serviceman springer med en ny stav till henne. Jag ligger andra en stund och har ett otroligt bra läge. Före sista uppförsbacken så stumnade jag helt. Det var väldigt väldigt löst i spåret och det kändes nästan som att jag satt fast. På upploppet så kände jag knappt av mina ben. Jag var så fruktansvärt trött...

Jag är ju förstås glad över att jag kom vidare, men samtidigt väldigt missnöjd med min kvartsfinal och benen. Det är längesedan jag har fått sån där mjölksyra som gör att man knappt kommer framåt. Det känns inte alls kul. Jag märkte också att jag saknar mycket sprinterfarenhet så att säga. Man ska ha lite taktiskt öga och kunna hålla sin egen takt fast det är väldigt hackigt. 

Nu gäller det bara att ladda om. Jag har ju en halv dag att återhämta mig riktigt ordentligt. Imorgon kör vi 10 kilometer klassiskt! 

Hej hopp!

Jag är back in Nyykaabi och glad över att vara hemma en sväng igen. Jag kom igår på eftermiddagen till ett snöfattigt, men soligt Österbotten. Igår hade jag vilodag och spenderade kvällen här hemma och gjorde lite skolarbete och bara tog det lugnt. 

Idag har jag varit på en länk med Jennas hund Muru. Kul med springsällskap! Efteråt har jag packat lite och nu pluggar jag lite igen. Ikväll kommer Astrid och Jessica hit. Det ska bli nice med familjemiddag och att få träffa dem.

Imorgon kör jag och pappa iväg till Keuru för att delta i årets första senior-FM. Distanserna är skate sprint och tio klassiskt. Jag ser fram emot båda sträckorna, fast mina förhoppningar resultatmässigt är större på lördagen då det skidas tio klassiskt. Mitt mål i skatesprinten är att gå vidare till kvartsfinal och jag ska verkligen göra precis allt jag kan för att göra det. Det skulle vara såå roligt att få till det i sprint. 

Efter lördagens lopp beger jag mig iväg till Helsingfors för att delta i den Finlandssvenska Idrottsgalan på Clarion Hotel med Jenna. Det ser jag också fram emot väldigt mycket. Jag tror det blir en fin gala med trerätters och underhållning. Gästerna är beräknade till 330 personer. Ska också bli skönt att få börja söndagsmorgonen med ett morgondopp och få simma hur länge jag vill för att sen äta hotellfrukost lääänge (och lite annat än havregrynsgröt... hehe) utan att ha någon tävling att stressa till fast jag förstås väldigt gärna skulle ha skidat parsprinten på söndag. Nåväl, det kommer flera år. 

Bild på mig och syrran.