Jag testade skidor och hittade ett riktigt bra par. När jag senare värmde upp och skidade runt tävlingsbanan så testade jag på att åka i nedförsbacken utan att bromsa för att vara beredd sedan på tävling. Jag kom upp i riktigt hård fart när det kom en isfläck och jag flög på min vänstra sida. Det brände så fruktansvärt i mitt ben och jag blev ännu mer frustrerad efter att jag hade kämpat hela morgonen med att fokusera på tävlingen och ignorera min trötta kropp och så ska det där ännu till hända. Egentligen brydde jag inte mig så mycket om det enorma blåmärke och svullnaden som uppstod, utan mest över att jag blev så rädd då det kom till tävling. Det sätter sig i huvudet.
Starten gick i alla fall och det visade sig bli ett riktigt bra lopp, kanske något av mitt livs bästa till och med. Allt flöt på så himla bra och det var riktigt kul att skida! Jag tröttnade på slutet och plogade som en mes alla tre varv i nedförsbacken, men utöver det så var det ett jättebra lopp. Jag hade länge en chans på en plats med de tio bästa, men det slutade med en tolfte plats. Till elfte platsen hade jag en sekund till tionde platsen cirka tio sekunder så lite mera skulle jag väl ha kunnat ta i, hehe. Tack igen en gång till FSS för snabba skidor!
Jag är hur som helst jättenöjd och glad över att kroppen samarbetade och fungerade så pass bra som den gjorde efter fredagens mjölksyrefest. Jag förstår fortfarande inte hur det kunde kännas så där otroligt uselt på morgonen och ändå gå så där bra. Det betyder ju bara att man faktiskt inte alltid ska lyssna 100 % på sin kropp (men nog nio av tio gånger), ibland måste man köra på ändå.
Efter att jag kom i mål så joggade jag ner till hotellet (snarare sprang) för att duscha och så hoppade jag och pappa i bilen. Vi körde till Tammerfors och därifrån tog jag tåget till Helsingfors. Kvällen spenderades på Finlandssvenska Idrottsgalan vid Clarion Hotel med min syster Jenna som hjälpsamt stöd och utmärkt sällskap. Galan bjöd på bra underhållning, god mat och en festlig kväll. Galet fint hotell var det också. Jag fick ta emot Ungdomspriset tillsammans med Alina Strömberg (som vann huvudpriset) och Susanna Törrönen. Det var verkligen en ära att få dela pris med två personer som har en meritlista som gör att man nästan svimmar. Stort lycka till åt de båda i fortsättningen!
Tack till FSI för priset och för galan! Det känns verkligen kul att bli uppskattad samt att få ekonomiskt stöd. Priset är verkligen en motivationsboost och som jag sa i mitt "tacktal" så ska jag använda det så bra jag kan för att bli en så bra skidåkare som möjligt. Grattis också till alla andra pristagare!
Morgonen bestod av ett morgondopp i hotellets pool följt av en god frukost. Resten av dagen blev en resedag. Först åkte vi tåg från Helsingfors till Bennäs och nu sitter jag på båten till Umeå igen.
Ett stort GRATTIS också till Juuso och Matu som kammade hem ett FM-GULD i parsprint. Jag rös riktigt när jag såg att Matu skar mållinjen som segrare. Häftigt!