Förra tisdagen sprang jag sista loppet för i år i Bastu Cupen. På programmet stod 10 kilometer. Samma sträcka som testloppet fyra veckor tidigare. Mitt mål var ju självklart att förbättra tiden från testloppet, men det lyckades jag tyvärr inte med. Dock sprang jag bara 36 sekunder långsammare så någon katastrof var det ju inte. Något som var katastrof var själva loppet och känslan. Efter cirka två kilometer så började min mage krampa och allt sa bara stopp så jag joggade bara och försökte ta mig framåt. Efter en stund blev det lite bättre och jag lyckades ta mig i mål på något sätt fast jag mådde helt uselt och bara skulle ha velat lägga mig ner och gråta en stund haha. Ibland har man sämre dagar och de gångerna är det bara att göra det bästa man kan av situationen och en väldigt hårt träning fick jag ju i alla fall. 

Bastu Cupen är som sagt ett väldigt bra evenemang och det är roligt att det varje år deltar så många löpare. Själv tror jag att jag var cirka tolfte tjej och sextionde totalt i poängcupen. Då jag var borta från 5 kilometersloppet förlorade jag ganska många poäng. Sammanlagt på poängcupsresultaten var det 153 stycken löpare.

Före tävlingen hann jag också vara till Sportia Mattsson och köpa nya länkskor. De hade verkligen bra tålamod där och var till bra hjälp eftersom jag hade väldigt svårt att hitta rätt skor. Det var tredje gången vi var dit så det var ju tur vi hittade ett par till slut. En ny hjälm köpte jag också så nu är jag redo för sommarens träning. 

Förra veckan så hann jag också vara på en liten roadtrip med mamma, Jessica och Astrid. Vi var på Jennas vernissage till Esbo och bodde på hotell från torsdag till fredag. Hon hade gjort så fina verk av keramik. Hon är verkligen duktig! Jag var så imponerad av allt eftersom det är så långt från vad jag någonsin skulle lyckas göra. Fredagen spenderades i IKEA och shoppingcentret Sello. 

För tillfället befinner jag mig på första FSS-lägret, nämligen Start up-läger i Vörå. Vi har hunnit med 3000-meters test, styrketest, maxtest på matta, ett rullskidspass och imorgon har vi rullskidstest i Botnia Hallen och ännu till en cirkelträning som avslutning. Pust. Kommer vara trött efter detta läger. Alla tester har gått jättebra i alla fall så det är kul, har lyckats ta rekord i allt faktiskt. 

Ha det bra! 

Hej på er!

Ny vecka, nya möjligheter. Det enda som är tråkigt med att ha så mycket ledigt är att det inte blir så stor skillnad på dagarna. Man uppskattar liksom inte fredagseftermiddagarna lika mycket nu som då man till exempel har klarat en jobbig skol- eller jobbvecka. Då är det ju så skönt att veta att man "klarat" veckan och har en hel helg framför sig med annat roligt än typ skola och arbete. Nåja, det är nog verkligen ett lyxproblem och jag försöker njuta så mycket jag kan och göra det bästa av alla dagar ändå. I slutändan brukar det ändå bli så jag får ganska mycket gjort under en dag, eller så länge träningarna är gjorda så är ju allt frid och fröjd. :) Fast att göra ingenting är nog något jag skulle måste öva på ändå. Eller jag tror det är något väldigt många skulle behöva bli bättre på. Att göra ingenting. Det är verkligen en konst i sig. Ibland är det ju faktiskt okej att inte göra något produktivt eller "vettigt" alls. Dock skulle mobiltelefonen inte få räknas till att göra ingenting för då anstränger man faktiskt sin hjärna jättemycket. Jag läste en svensk artikel om att svenskar i medeltal är på sin mobil, dator eller tittar på tv sex timmar om dagen... det är ganska sjukt. På en vecka blir det 42 timmar! 

Jag börjar alltid babbla om något helt random, men jag tycker i alla fall att det är intressant att läsa om hur andra tänker och tycker. Människor är otroligt intressanta, haha. Hur som helst så gick Stafettkarnevalen i lördags bra. Vörå var i år utklädda till änglar och djävular och vi var riktigt fräsiga. Tyvärr så föll min gloria av då jag sprang, men sånt händer. Mitt eget lopp gick helt okej. Det kändes i mina ben att jag löptränat otroligt mycket på sistone. Starten var väldigt hård! Fattade inte riktigt vad alla höll på med helt ärligt. Kändes typ som ett 300 meters lopp i början fast vi sprang nästan 1 kilometer. Jag växlade som femte tjej så det var jag helt nöjd med. Dock så har jag aldrig brytt mig om resultatet desto mera på Stafettkarnevalen. Det är så roligt så bra resultat är bara en bonus. Det betyder ju inte att jag inte tar ut mig allt jag kan förstås. Mitt lag blev tredje så det var ju kul. Jag sprang också i andra laget i grässtafetten och det gick helt okej. Jag hade sista sträckan så när jag sprang iväg var vi ganska långt efter redan så det var svårt att pressa sig allt man kunde. Och så var det ju 100 meter. Alltså det har jag verkligen aldrig varit bra på. Bilden är från då Ida-Marie springer vårt lag till en bronsplats. 

Idag kom också de riktiga studentresultaten. Jag blir student. Fast det visste jag ju nog redan, men ändå kul att få se resultaten. Betygen var som jag förväntade mig så det var inte så stor överraskning. Idag har jag också börjat baka till studenten eftersom det slog mig att jag är på Start up-läger nästa vecka från måndag till onsdag så det blir lite stressigt. Alltså jag har aldrig gillat bakning särskilt mycket, men jag har insett att det är ganska bra övning åt mig eftersom jag har extremt dåligt tålamod och blir ganska snabbt irriterad om det inte blir som jag vill och det blir ju inte precis bättre av att flippa ur haha så man måste lösa situationen på bästa sätt. 
​

NEJ NEJ NEJ! Jag hade nyligen skrivit ett så långt inlägg och plötsligt bara stängs internet ner och allt försvinner. Alltså det händer ju aldrig, men när det händer så är det då det absolut inte skulle få hända. 

Jag orkar inte skriva allt lika noggrant nu i alla fall. Jag har insett att jag inte klarar av att blogga så mycket så nu får det bli uppdatering då jag hinner och vill.

Senaste tiden har bestått av mycket träning och det börjar kännas som att jag är på gång på riktigt nu. Kul! En morgon var jag till Vörå och deltog i morgonträningen på samma gång Erik filmade. För er som inte vet så kommer det ut en dokumentär i augusti som handlar om 11 stycken sista årets studerande i gymnasiet och yrkesskolor. Därför har jag blivit filmad på träning, i skolan, här hemma och även på FM i Vörå filmade han. Till en början var det lite jobbigt att vara framför kameran. Det är svårt att känna sig bekväm och naturlig då man vet att man bli filmad. Efter att tag blev det bättre och nu kan jag nästan ignorera kameran. Nästan... Jag försöker bara var mig själv. Dock tror jag att jag kommer springa in i skogen och gömma mig bakom en sten då den kommer ut. Det är såå ovant och konstigt att se och höra sig själv. Plus att jag antagligen sagt en del saker som i efterhand kommer låta dumma enligt mig själv. Nåväl, det är en upplevelse och roligt att göra något utanför ens egna bekvämlighetszon. 

På tal om något helt annat. Ni som följer med nyheterna så har säkert sett att Vasa centralsjukhus inte längre ska ha "fulljour" (tror det hette så) och att patienter kommer skickas vidare till bland annat Seinäjoki vid behov. Många finlandssvenska politiker rosar ju detta eftersom det inte precis gynnar alla svenskspråkiga plus att det är väldigt viktigt att få vård på sitt eget modersmål. Nå, hur som helst, jag började fundera kring mina egna erfarenheter och en rolig grej slog mig. Jag ska försöka göra det kort. För två år sedan på våren så bröt jag näsan efter att jag svimmade. Jag föll alltså raklång på golvet då jag steg upp och slog i näsan någonstans. Den historien är för övrigt väldigt udda och oklar och kommer väl alltid förbli ett mysterium haha. Efter benbrottet så värkte min näsa väldigt mycket och ändrades också i utseende så efter att ha besökt läkaren i Jakobstad så skickades jag till en specialist i Seinäjoki. Jag pratade svenska med honom och han försökte så gott han kunde prata svenska med mig, men fick ta till finskan nu som då. Några dagar efter besöket så kom ett brev hem med min "journal" där det på finska stod att jag var en professionell simmare som hade halkat i simhallen och slagit i näsan. Alltså huur kan man få det så fel?? I det fallet hade det ju varit bättre om jag bara hade pratat finska så skulle kanske det blivit lite mera korrekt i alla fall. Livlig fantasi hade han ju i alla fall. Oj oj...

Imorgon är det dags för Stafettkarenvalen som i år ordnas i Vasa. Det blir min sista och tionde karneval. Jag startar i gatustafetten och springer sista sträckan i grässtafetten. Det ska bli riktigt roligt! Om ni inte har några planer så kom till karslplan i Vasa och se på stämingsfulla tävlingar. Särskilt spännande vet jag inte om det är eftersom Vörå ändå brukar ta hem allt... hihi ;)

Klicka här för att redigera.

Det gick inte så bra det här med blogguppdatering varje dag. Jag har dock mina orsaker. På tisdagen blev det så att jag lämnade hemma från Bastu Cupen, vilket nog var klokast. På onsdagen fick jag ett litet bakslag från magsjukan och sov nästan hela dagen. Torsdagen spenderades med bilskolan från 10 till halv 6 med två pauser . Det var dags för fördjupande skedet, alltså det allra sista, i Vasa. Skönt att ha det undan nu i alla fall! 

Något jag inte ännu har tagit upp här är att jag den 27:nde april deltog i en föreläsning på Norrvalla med namnet Barnidrott - ingen lek. Klas Östberg var huvudgästen och det var även han som skrivit boken Barnidrott - ingen lek. Östberg är barnläkare och skrev boken efter att han fått en inblick i gymnastiken där vissa barn lär sig att träna och tävla med smärta. Efter det så började han forska mera i barnidrott och skrev senare en bok i ämnet. Kort sammanfattat så menar han att barnidrott på många ställen har spårat ur. Han tar också upp skaderiskerna med att barn elitsatsar. Ett annat problem han tar upp är att föräldrarna och tränarna många gånger pressar barnen allt för hårt. Det finns inte något som heter elitsatsning för barn menar han. 

Min uppgift var att med tre andra idrottare delta i diskussionspanelen efter själva föreläsningen. Innan kvällen funderade jag ganska mycket på hur jag själv gjorde då jag var barn och insåg att min verkliga satsning på skidåkning började väldigt sent. Först i gymnasiet skulle jag säga. Det var då skidåkningen var prioritet ett och också då jag började tänka lite mera som en idrottare. Före det så skidtränade jag ju nog, men jag höll på med en massa annat. Tackade ja till allt och vågade göra annat än bara träna skidåkning.  

Som barn deltog jag inte i jättemycket olika idrotter. Jag hann med friidrott, dans, gymnastik och ridning. Ridningen tog upp väldigt mycket tid, mest av alla intressen. Med ridningen kom det så mycket mera än bara att sitta på en häst och styra. Som de flesta tror. Vi cyklade till stallet varje dag, ibland flera gånger per dag. Och då vi väl var där så skulle boxar mockar och hö bäras så när jag tänker efter så tillkommer det väldigt mycket tungt fysiskt arbete med ridning. Utöver ridningen så minns jag att vad jag än gjorde eller vad vi än gjorde så var det något i rörelse. På rasterna lekte vi eller spelade fotboll och när man kom hem sprang man runt som en galning och höll på med det ena eller andra. Kvällen kunde sen också innehålla en träning. Det jag alltså kom fram till är att det är just den här spontana idrotten som jag tror har fallit bort, men som för min del har varit jätteviktig för mitt fortsatta idrottande. 

Östberg poängterade förutom mångsidighet inom idrotten också allsidighet inom alla intressen. Det är viktigt att hålla på med många olika hobbyer och allt måste inte vara idrott. Dock måste själva entusiasmen komma från barnet själv. Föräldrar är en stor förutsättning för att barn ska kunna ha intressen, men tyvärr är det också föräldrarna som kan förstöra så mycket. Det gäller att hitta en balans mellan att pusha och bromsa. 

Jag tyckte det här var väldigt intressant och framförallt viktigt att ta upp. Det är synd att det är så svårt att hålla på med flera än en idrott nu för tiden. Träningarna kan äga rum flera gånger per vecka och om man håller på med tre idrotter så räcker inte tiden till för allt. Vilket leder till att man kanske måste välja väldigt tidigt. Bäst vore ju om olika föreningar och idrotter skulle kunna samarbeta. Till exempel att ta en joggingrunda tillsammans gynnar ju alla idrotter. Eller varför inte hålla en innebandyträning åt ishockeyspelare eller en skidträning åt golfspelare för som Östberg sa: "Om du vill bra på en idrott ska du träna på den. Vill du bli ännu bättre ska du träna på flera."

​Det här med blogguppdatering och Julia verkar inte riktigt gå ihop för tillfället. Jag prioriterar annat helt enkelt, men nu ska jag verkligen försöka skärpa mig och blogga varje dag i en vecka. Så får vi se hur det går. 

Vad har hänt då?

Bastu Cupen 

Tävlingens består av 5 deltävlingar, 10km, 15km, 5km, 20km, 10km. Tävlingen inleds med testloppet (10km) vilket har gemensam start. På basen av den tiden som du springer räknas en utjämningstid ut för följande lopp, utjämningen kontrolleras mellan varje lopp. Målsättningen är att alla ska komma i mål samtidigt. Du startar alltså med sådana löpare som anses hålla ungefär samma fart som dej själv, du kommer att hinna ikapp svagare löpare och upphunnen på slutet av starkare löpare. Bastucupen är en poängtävling, den som är först i mål på ett lopp får poäng enligt deltagare i cupen (tex 180) och så faller poängen med 1p/placering. Testloppets poäng delas ut enligt enligt en poängskala och bonuspoäng för dom som springer snabbare än tidigare år. (Tagen från IF Brahes hemsida så ni ska förstå vad det handlar om)

Den årliga löptävlingen har kört igång igen. Första tisdagen inleddes med ett testlopp på 10 kilometer med masstart. Vädret kunde inte vara sämre egentligen. Det var motvind alla vägar och spöregnade, ibland kom det snö också till och med. Ändå lyckades jag förbättra fjolårets tid med hela 7 minuter. Dock så bör jag påpeka att ifjol när jag sprang 10 kilometer så hade jag nog en riktigt dålig dag. Bastu Cupen kan man ju också springa taktiskt, men jag satsar på att springa allt jag kan varje tisdag och så blir poängresultatet vad det blir. 

Följande tisdag var sträckan 15 kilometer och då startade vi alltså i olika heat. Första kilometrarna kändes riktigt dåligt för min del. Jag hade så träningsvärk i hela kroppen av all styrketräning så det kändes extremt tungt. Men efter halva loppet så vaknade jag till och fick till ett riktigt bra lopp. Tiden förbättrade jag med 5 minuter från ifjol så det var roligt. Vädret var också mycket bättre och det gör ju allting så mycket roligare. Förutom pappa som delade ut dricka så var också mommo, moffa och moster där och hejade. Roligt med extra pepp! 

​Nyykaabiligan

Innebandyligan är också slut för i år och det var så nära att vi skulle ta oss till slutspelet, men fick nöja oss med en nionde plats, alltså näst sist. Dock var ju inte placeringen så viktig i detta sammanhang. Otroligt roligt har det varit i alla fall att få göra något hela annorlunda i idrottsväg och få känna en lagkänsla, det är inte så ofta det händer. 

Jag insåg också hur snabb man måste vara i innebandy och vilket spelöga man måste ha samt hur skicklig man måste vara med klubban och bollen. Jag insåg också hur otroligt olik den är från min egen sport på typ alla sätt och vis. 

Skidavslutning

Minken har också haft sin årliga skidavslutning och jag måste säga att det var en riktigt trevlig tillställning. Skidavslutningen inleddes med ett jättefint bildspel som Barbro hade gjort. Det fick iallafall mig på bra humör. Man lever sig så bra in i bilderna och det känns som att man för en stund är tillbaka i ögonblicket. Kvällen fortsatte med en hel massa priser och det var roligt att se så många minijuniorer som verkligen lyste upp av glädje då de fick sina priser. 

Själv fick jag äran att ta emot bland annat tre vandringspokaler. Det uppskattar jag mycket! Kvällen avslutades med grillkorv i äkta skidåkaranda och ett kort möte med alla äldre Minkar. Jag vill också rikta ett stort TACK till IF Minken för deras stöd under året. Att hålla igång en förening inom vilken verksamhet som helst är inte lätt. Genom att jag kommit i kontakt med många personer från olika föreningar så inser man att varje förening har sina starka och svaga sidor och någonting som
fungerar bra i en förening kan fungera uruselt i en annan och tvärtom. Viktigast är ändå att hålla en öppen dialog mellan allihopa tror jag, mellan styrelsen, de aktiva och föräldrarna. Alla ska få säga sin åsikt och alla ska få komma med ideér. Genom samarbete och kommunikation kommer
många goda saker. 
​
Jobb 

Jag har jobbat mina första skiften där jag kommer jobba i sommar. I fyra års tid har jag jobbat på Svarvars trävaruhandel där jag har trivts väldigt bra och de har varit väldigt flexibla och förstående, men jag kände att det var dags för något nytt så i år kommer jag befinna mig på ett ålderdomshem i Nykarleby. Jag har mest hoppat in då jag har behövts nu i början, vilket ändå blivit passligt mycket. Nu i maj kommer det bli mindre om ens något alls. I juni och juli kommer jag jobba 50% de veckor jag inte har några läger. Jag är verkligen jätteglad över att jag alltid har fått bra sommararbeten där jag får det att gå så bra ihop med min idrottssatsning. Det är inte många som ens får jobb och många som idrottar som väljer att inte ha några jobb för att det ofta krävs att man kan jobba hela sommaren varje veckodag. För min egen del vet jag också att det är viktigt att jag har i alla fall något annat än idrotten annars kan jag bli lite väl övertaggad och rastlös. Det känns också bra att få lite arbetserfarenhet och kunna tjäna lite egna pengar. 

FSS

Jag har också blivit uttagen till FSS-damgrupp. I år är vi nästan dubbelt flera än ifjol, vilket nog är bra eftersom det tyvärr ofta är någon som är sjuk eller skadad så då vi är flera finns det alltid någon att träna med ändå. Första lägret är Start up-lägret i slutet på maj. På tal om maj så har det ju också blivit maj. Vappen spenderades på en villa med vänner där vi grillade, badade i badtunnan och jag tog till och med årets första dopp (rekommenderas inte, det var iskallt).

Polen

Den här helgen har jag varit på en weekendtrip till Gdansk med min pojkvän och hans familj. Det var en väldigt fin stad och vädret var perfekt. Vi gick mest runt och tog dagarna som de kom. Tyvärr så fick jag magsjuka på kvällen på söndag och 4-tiden på natten så började vi vår hemresa så det var inte någon rolig hemresa för min del. Usch vad dåligt jag mådde. Därför är det lite oklart ännu om jag springer ikväll eftersom jag låg däckad hela gårdagen och fick i mig lite mat först på kvällen. Det återstår att se. 

Nu vet ni lite mera iallafall om livet mitt. Ha de' gott!