En trött Julia är hemkommen från Vuokatti. Idag har vi hunnit med en tre timmars långlänk till fots, städning av stugan plus matlagning samt en hemresa där jag agerade chaufför. 

Det har varit ett bra läger på många sätt. Det blev sammanlagt sex skidpass och två barmarkspass, en långlänk och en stavbacke. På stavträningen sprang jag fyra hela varv uppför slalombacken och försökte förbättra tiden varje varv. Och det lyckades. När jag kom upp sista varvet så blev jag så glad att det var bästa tiden hittills så jag utbrast "JA!" helt spontant och högt. Familjerna som var på vandring tittade lite konstigt...

Det var roligt att få skida igen fast det var runt en ca. 1,5 km bana och på förmiddagarna ganska packat med folk. Skidorna kändes långa som vanligt då man är van med rullskidorna. Det blev också flera skatepass för mig eftersom min tå värker så otroligt mycket. Jag tror inte det är särskilt intressant för er att få veta om hur sjuk, ful och blå min stortå är för tillfället så jag tror jag skippar det. Hur som helst ska jag visa upp den imorgon och bara hoppas på att ingen vila beordras, det vill jag inte. 

Utöver träningen har det varit ett roligt läger. Stugan var bra, matlagningen lyckades (förutom plättarna, hahah) och jag, Fanny och Elin hade jätteroligt tillsammans. De är så härliga! Synd att Ronja blev förkyld och var tvungen att lämna hemma, men förhoppningsvis blir det flera gånger!

​En gammal bild från 2012 på mig och Fanny.  

​


​

Hej alla! 

Förra veckan var bra på många sätt. Träningarna löpte på riktigt fint. Speciellt långa löptestet som vi gjorde i onsdags visade att formen är på väg åt rätt håll iallafall. Förra hösten gick allt som smort, test efter test förbättrades och verkligen varenda träning gick väldigt bra, men det blev kanske för mycket av det goda och november blev ganska misslyckat p.g.a. halsont och stegring som inte gav med sig. Det är inget jag ältar nu, men jag försöker vara smartare den här hösten. Det är i vinter jag ska vara i topptrim, inte nu. 

Jag har inte mycket i skolan nu heller och det är också skönt. Jag har bara samhällslärakurser och det är faktiskt riktigt intressant och välbehövligt. Det betyder också att vardagskvällarna blir så mycket roligare då man inte måste sitta instängd på rummet med boken framför näsan. 

I fredags efter skolan körde jag och mamma iväg till Kokkola för att träffa min mentala tränare så att mamma även skulle lära känna henne lite.  Vi pratade en bra stund och det var väldigt givande som vanligt. Kvällen fortsatte med kalas och Idol.
    Lördagen började med en rullskidslänk och då kände jag en trötthet som man brukar ha på läger, det gick sååå trögt. Rullskidorna börjar också gå väldigt trögt nu då asfalten är så våt, men jag tog mig igenom träningen. På eftermiddagen kollade jag på ishockeymatch med Elin och Basti. Det var kallt. Luften i ishallar och skidtunnlar är inte alls trevliga. På kvällen körde vi mot Vasa och gårdagen var nice. Jag hade vilodag och sovmorgon så vi lunchade på stan och shoppade lite. Vasa var såå vackert! Även en välbehövlig massage fick jag.. aj. 

Imorgon har vi uthållighetsstafett på morgonen och efter det nalkas höstlov. På onsdagsmorgon kör jag, Ronja, Elin och Fanny iväg till Vuokatti för att träna. Skoj! Bilden är från en fin dag i Vuokatti ifjol. Jag vet inte riktigt vad de gör dock.

​

Godmorgon!

Jag skulle ju gå in närmare på mina talterapibesök och det passar utmärkt att göra nu. Morgonen började nämligen med ett tandläkarbesök så jag missade min första och enda lektion idag så jag har inte precis bråttom till Vörå. Jag har varit och promenerat med Muru och bara njutit av höstsolen och av en bra start på veckan.

Det var från astmaläkaren jag fick en remiss till en talteraput. På eget initiativ dock. Jag fick nog av mina andningsproblem och har otaliga kvällar suttit och googlat VCD. Där kom det fram att talterapi kan vara bra för VCD. Jag har tidigare gått till en talteraput på grund av knutar på stämbanden så det var inte särskilt obekant.

Redan vid första besöket fick jag en förenklad förklaring på problemet, vilket jag inte fått tidigare. Vi har tre stycken "lock" som ska hindra mat eller dryck att åka i lungorna. Det första locket är alltså stämbanden.  För min del är det det andra locket som irriterar. Hon beskrev det som slattriga slemhinnor. De åker fast då de inte ska och ibland kanske inte skyddar då de ska, vilket kan vara förklaringen att mat har haft en tendens att fastna i min hals.

Första besöket gick ut på att reda ut det mesta, men även på att gå igenom andningsövningar som jag fortsatte med efteråt. I fredags var det dags för andra besöket. Det syntes direkt resultat. Min käk var mycket flexiblare och jag hade mera kontroll över andningen än tidigare. Mot slutet sprang vi i trappor. Jag trodde typ vi skulle jogga lite lätt ungefär två gånger. Men där hade jag fel. Jag sprang säkert närmare 10 ggr upp och ner, vissa varv allt vad jag kunde. Hon ville alltså framkalla den allra värsta andningen. Men den kom inte. Jag kunde kontrollera andningen väldigt bra. Vi övar mycket på att få andningen ända ner i magen. När man blir anfådd är det ändå naturligt att även bröstkorgen deltar i andningen, men det måste ske avslappnat.

Anledningen till att jag skriver det här är för att VCD är ännu en så otroligt mystisk och ovanlig "sjukdom". Men tyvärr tror jag den bara ökar hela tiden. Eftersom "offren" är unga tjejer med höga krav på sig själv och vi vet ju alla åt vilket håll samhället går idag. Själv har jag träffat på ungefär fyra andra som lider av VCD. Dock ingen som har haft problem utanför träningen om man säger så. Det har ju nästan varit värst för mig nämligen. Viktigast är väl att vi alla måste försöka slappna av ibland och tillåta oss ta det lugnt och inte göra en höna av en fjäder. Jag har börjat tänka "Vad är det värsta som kan hända?" i situationer som jag har det jobbigt och ofta är svaret inte så farligt som man tror.

Kom ihåg att inget och ingen är perfekt och man måste inte eftersträva perfektion konstant. Jag vet att det här är ett otroligt stort problem hos många idag. Inte bara unga tjejer utan för alla. Nu behöver ju inte alla få VCD utan kan ju få andra symptom eller inga alls och det är ju inte sagt att min VCD har uppkommit endast på grund av det psykiska eftersom det även finns fysiska förklaringar för min del.

Nu vet jag inte riktigt vad jag kom fram till sist och slutligen. Nu vet ni lite mera om VCD iallafall och att ni ska chilla lite. Ha en bra vecka allihopa!

Godkväll!

Det är ganska mycket jag har att skriva om nu. Träningslägret i Äkäs fick en bra fortsättning iallafall.  Sammanlagt blev det lite på 30h, innehållande både grundträning, men också tre riktigt tuffa pass.

Veckan som följde fortsatte jag träna på och kände mig relativt okej i   kroppen ändå. På onsdagen hade vi en friluftsdag i form av På rymmen, föreläsning med Fredrik Smulter, bodyattack och coreträning med Lena Paxal samt ligamatchtittande i Vasa; Sport vs. Tappara. Sport vann och det var en otroligt spännande match och riktigt roligt. Jag gillar att se på hockey! Dagen var otroligt fullspäckad så jag tror vi alla sov väldigt gott den natten.

Ihelg har jag varit på talterapi (mer om det senare), fikat med systrarna samt haft Idolkväll med dem. I lördags drog jag en rullskidsträning med Elin åt juniorer i Munsala. Tyvärr var det otroligt lite deltagare. Dagen fortsatte på GymKampen i form av en Supersaturday. Den bestod av fem pass som var 30 minuter långa. Jag deltog i alla pass och det var riktigt roligt att göra något annorlunda. Alla instruktörer var duktiga och det var en härlig stämning hela dagen. Vi fick testa på Sh'bam, bodyattack, bodycombat, bodypump och bodybalance. Mina favoriter var Sh'bam och bodypump. Bodybalance var även bra för flexibiliteten och avslappningen.

Idag har jag haft sovmorgon, ätit mammas goda kanelbullar, gjort en löplänk, städat, sytt på symaskin och övat på mitt tålamod, haft familjemiddag och tagit det väldigt lugnt. Supersaturday känns verkligen... det som är bra med dragna pass är ju att man bestämmer helt själv nivån på passen, inget är ett måste.