God morgon! 

Än en gång är vi på väg till Kannus på landskapsstafett. Denna gång är det över 20 grader varmare! Jag skidar i andra laget och sträckan 5 kilometer skate.
  Igår ägde distriktsmästerskapen rum i Lappfors. Där är det alltid roligt att skida och banan varierar från varje gång. Redan i första backen kände jag att det var svårt att få fäste och det fortsatte under hela banan. Jag började springa bredvid i varje backe.  När jag hade testat skidorna var de bra så jag tror orsaken är att jag inte riktigt får upp höften i diagonal och att jag stressade genom hela loppet. En från ÖT frågade vart jag stressade? Öh, typ mål kanske... Det är svårt att veta,  men jag får inget flyt i åkningen.  Inte ens i klassiskt. Han frågade också om formen är på stigande? Det vet jag inte heller. Min medelpuls för loppet var som ett FU1 pass. Kanske svårt att förstå men det går som GU1-GU2-FU1-FU2-MU.  Man strävar ju till MU-fart och MU-puls varje tävling så det var lite misslyckat. NEJ,  nu ska jag sluta ha en så himla negativ ton. Tålamod är en idrottares bästa vän.
  På tisdag är det iallafall dags för bal från skolan på Norrvalla. Roligt att få klä upp sig lite och göra något annat mitt i tävlingssäsongen.

Hej.

Till först vill jag säga att detta bloggande blev bra mycket bättre än jag trodde. Jag är inte så väldigt aktiv med att dela mitt liv med andra på sociala medier, men jag uppdaterar ju faktiskt ofta här och det är jag stolt över! :D
  Vörålivet rullar på som vanligt.  Denna vecka har jag en inneboende från Nykarleby som är på PRAO här och det är ju kul. Annars är det som vanligt. Denna vecka tränar jag lite mera och antagligen också nästa för att sen börja sakta trappa ner träningen.  Jag har diskuterat och funderat med lite olika personer och det jag ska göra nu är att inte tappa hoppet, våga träna och fokusera på träningen för att sen våga vila. Det är inga jätteviktiga tävlingar i helgen som jag på det sättet måste vara i toppform för så jag ska försöka skida mycket samt styrketräna lite mera än vanligt.  Det är klart jag ska ge mitt allt på DM och landskapsstafetten,  men ni kanske förstår vad jag menar. Nyss åt jag årets första fastlagsbulle med Amanda och gänget och nu ska jag ge mig av på andra skidpasset för idag. 

Halloj! 

Igår nalkades det Suomen Cup-stafett i Vanda. Jag var taggad och nervös. Ett tag kanske lite för nervös, men jag kunde ju bara göra mitt bästa. Emma låg bra till hela varvet och ju längre de skidade desto större press på mig själv skapade jag. Hon föll, vilket tyvärr är något man ibland får räkna med i stafett då det är många på samma ställe samtidigt. Hur som helst gjorde hon bra ifrån sig och det gjorde minst sagt Andrea också, hon skidade upp oss till fjärde plats. Det var förstås roligt och jag hann inte tänka så mycket vilket kanske var bäst. Första stora backen gick faktiskt bra och resten av banan bestod av ständiga omkörningar (de for om mig alltså). Jag bet ihop och försökte hänga på,  men det räckte inte länge före jag var tvungen att släppa.  Fokusen försvann i samma vända som hela nio åkare åkte om mig och vi slutade på trettonde plats. Jag kunde inte bättre än såhär idag. Flåset var under kontroll, likaså tekniken, men that mjölksyra though. Alltså enda ut i fingerspetsarna var jag trött.  Så då blev det ett himla analyserande som vanligt.  Mina skidor var inte riktigt bra (har tyvärr inte hittat så bra skidor för slaskföre), men nog skulle jag ha blivit lika trött hur som helst.  Startade jag för hårt?  Är det förra veckans förkylning som spökar?  Varför kan jag inte skatea? Var är formen?
  Om man jämför med förra årets likadana stafett men med klassisk stil så orkade jag hålla femte placeringen ända i mål och nu tappade jag såhär mycket. Emma och Andrea var jättesnälla och stöttande då jag kom i mål och helst ville sjunka genom marken. Det var tydligen också många tuffa på sista sträckan,  men ja... ni kanske fattar känslan. Man vill ju göra bra ifrån sig.
  Mamma och jag tog en minitrip till IKEA efteråt och åt köttbullar och försökte shoppa något iallafall.  Inredning är tyvärr något som inte intresserar mig så mycket och jag tror inte jag är så väldigt bra på det heller. Vårt sista stopp var Jennas place i Kyrkslätt där vi sov över tills idag. Hon fyller också idag så det passade utmärkt att vi hälsade på.  Det är alltid lika roligt att träffa henne och hennes hund Muru. Han är lite galen och envis, men en väldigt fin och pigg hund. Jenna är en otroligt smart och lugn syster som jag trivs väldigt bra med. Hon är kreativ och skapande av sig och det beundrar jag stort eftersom det nog är en av mina dåliga sidor. Jenna går sin egen väg och har sin egen stil, vilket jag också tycker är bra! Hon är en superdupersyster! 

Hejsan allihopa! 

Idag vaknade jag upp och kände mig friskast på hela veckan. Jag kan nog nästan säga att förkylningen gått över nu. Lite snuvig och hostig ännu,  men det hör ju lite till vintern också. I måndags vilade jag och annars har jag skidat på i sakta mak och stryketränat lite. Igår skidade vi en långlänk längs Botniavasan-spåret och det var riktigt skönt med varitation samt fina spår fast jag var trött.  Idag bär det av till Vanda med mamma. Annars brukar det vara pappa och jag som är på skidtävlingarna eller så både mamma och pappa p.g.a. skidvallningen, men ihelg ska pappa jobba så då blir det girlpower, haha. Nämen det ska nog gå riktigt bra! Lördag består av 3*3 km skate stafett.  Därefter kör vi till min syster Jennas och sover där från lördag till söndag.

Ha en bra helg!

Hej allihopa! 

Idag är det måndag och ganska grått där ute, men massvis av snö och det är ju viktigast. Idag har jag bara en håltimme för ovanlighetens skull. Det var skönt med jullov, men det är också skönt att komma in i rutinerna igen. Den här perioden har jag min sista biologikurs och i mars skriver jag biologi och hälsokunskap. Det ska bli spännande och utmanande. 
  Igår stod det ju sprint på schemat. För att vara helt ärlig var jag väldigt trött i musklerna och huvudet på morgonen före jag startade samt då jag testade skidor. Men så småningom startade maskinen så att säga. Det var kallt ute och jag som annars alltid har min andningsmask då det är kallt var väldigt ovan med temperaturen. Tidskörningen gick bra, vissa partier var jag lite trög på men ändå ett hyfsat lopp. Jag gick vidare och körde andra semifinalen. Jag och Jennie joggade ner och värmde upp tillsammans och det är väldigt roligt att hon är tillbaka på skidtävlingarna! Jag var taggad för semifinalen. Signalen gick och vi var iväg. Vi var sex sammanlagt, men fyra av oss var på led genom hela banan. Ibland lämnade det luckor, men jag bet ihop och skidade ikapp och släppte inte. Dock handlar ju sprint mycket om positioner och jag var fjärde i ledet och det var ingen bra position i slutet så det blev istället en spurt om tredje och fjärde platsen. Slutgiltiga placeringen blev tionde, vilket är min bästa placering i sprint i större tävlingar. Har alltid lyckats ramla ut semifinalen med typ en hundradel. Jag skidade också 13 sekunder bättre i semifinalen än i tidskörningen. Jag är nöjd, men det är klart att det harmar när man är så nära att komma till finalen. Men jag måste bara lära mig av alla sprintlopp och nästa gång försöka skida smartare.
   Nu ska jag ta det lugnt den här veckan och bli frisk. Jag får väldigt lätt ta konsekvenser om jag tränar för hårt eller tävlar förkyld. Antingen försvinner förkylningen inte på hela vintern eller så leder det till inflammationer så nu tänker jag vara smartare än tidigare och faktiskt låta den gå om. Nästa helg nalkas det nämligen Suomen Cup-stafett i Vanda och då vill jag vara frisk. Det blir kul! 

Halli hallå! 

Idag var det då dags för mitt allra första skiathlon. Min förkylning blev snarare värre än bättre under gårdagen,  men jag ville tävla och jag tänkte inte låta det stoppa mig. Jag hade en dålig startplats eftersom många av mina FIS-poäng lämnade bort ifjol då jag fick körtelfeber, men också för att jag i år inte skidat så bra. Det var en hel del finska svordomar från de annars så blyga och tysta finnarna i starten kan jag säga er. Men jag fokuserade på att ta mig framåt och var ofta utanför spåret för att det inte fanns en chans att få något flyt i spåret p.g.a. trängseln. (Se där lönade sig träningen utan spår i Köukar) Det var svårt att få kontakt med täten och jag märkte att jag blev lätt trött.  Nåväl jag skidade på och bytte skidor.  Jag hade fasat för skatedelen faktiskt. Jag var så rädd att typ alla skulle komma om mig. Men nej, de tankarna slog jag bort och så försökte jag kämpa på.  Jag hade en slemklump i halsen som irriterade och ben som stockar, men konstigt mycket krafter på slutspurten ändå. I mål var jag trettonde, vilket är godkänt.  Jag var inte långt ifrån att svimma kände jag då jag låg i målfållan. Pappa pratade med mig,  men då jag öppnade ögonen var det mest grått och suddigt. Det är alltså inte det mest optimala att tävla med en förkylning i kroppen.  Speciellt inte för mig som har både astma och ytterst känsliga luftrör.  Men man får inget avdrag på tiden för att man är förkyld så det är bara att köra på. Från den här tävlingen tar jag med mig min nyfunna kämparglöd som jag hade förut. Fy tusan vad jag pressade idag. Men också skatedelen var ett positivt besked.  Nu ska jag tävla sprint imorgon som är så roligt!  Sen ska jag göra mig helt frisk och då tror jag och hoppas på att formen ska komma.  Hejarop till alla andra FSS:are som också hade en bra dag idag, eller de flesta. Vi kan om vi vill! Och tack till Benjamin som lånade ut sina klassiska skidor till mig, de var super!

Förresten, jag vet att jag har tendens att skriva så långt så att man ser inlägget och tänker "Ha deeee" och lämnar sidan, men hoppas någon läser min blogg iallafall! :D

Här kommer jag då igen. Med dåliga nyheter och dåligt humör. Eller det är lite bättre nu. Efter många tårar dock. Har ju som sagt varit hemma idag och kurerat mig, gjort lite läxor, tagit det lugnt och varit på en promenad. Ikväll blev förkylningen värre och värre. Jag blev mera täppt hela tiden och hostan smög sig på. Efter många om och men gjorde jag beslutet att stå över morgondagens tävling och endast tävla på lördag och söndag. Snälla låt den där extra dagen göra under! Jag blir så arg. Jag blir så arg på att det aldrig kan gå som en dans på rosor. Jag blir så arg på att jag blir förkyld i den värsta tänkbara tidpunkten varje gång. Jag blir så arg på att vara tvungen att göra val som ger en huvudbry. Jag blir så arg på att jag försöker och vill så mycket, men det blir så förbannat dåligt. Jag blir så arg på idrotten. Ändå fortsätter jag, för det är också den som kan göra mig allra gladast. 

De e mammas födelseda,  hurra hurra hurra. Grattis morsan!  ❤��
  Jag befinner mig hemmavid. Vaknade upp idag med täppt näsa och halsont. Vad är problemet??  Kan man ju fråga sig... hur som helst så var jag i skolan,  tränade en grundträning pch körde sedan hem. Det kan bero på internatsrummets luftkonditionering, men det kan bero på något helt annat. Det är ändå värsta största besvikelsen att få en förkylning som idrottare.  Fy och blä!! Imorgon blir det vilodag och försöka-göra-mig-frisk-dag.  Jag gör faktiskt allt som går för tillfället.  Äter mycket, gurglar saltvatten, sover mycket, tvättar händerna, dricker finrexin, svartvinbärssaft, honungsvatten och flera liter vanligt vatten.  Äter vitlök, ingefära, havtorn och apelsiner. Vette fåglarna vad man ska göra, men tävla i helgen, det vill jag.

God förmiddag! 

Blev ingen landskapsstafett på grund av kölden. Klockan 10 hade de möte och beslutade att det inte blir. Bäst så, mätaren visade som kallast -25 och det är inte riktigt humant att skida allt man kan i det vädret. Så det är bara att köra hem med bussen igen och träna där istället där det är varmare. Landskapsstafetten är istället beräknad till 25.1, vilket betyder att den krockar med DM-stafetterna. Det är så synd om arrangörerna när allting krockar. En tävling kräver mycket jobb och många funktionärer. Allt ordnar ju sig i slutändan. 
  Imorgon och på torsdag är det skoldag. På morgonen på fredag kör vi till Jyväskylä där det är tävlingar fredag,  lördag och söndag. 5 km skate,  pursuit (5 skate,  5 klassiskt) och klassisk sprint. Spännande. Jag hoppas verkligen det blir bättre tävlingar för mig än de som hittills varit. Men det visar sig, jag ska ge allt.

April

Efter total vila i tre och en halv vecka började jag träna. Med facit i hand började jag lite för hårt... jag var så taggad och kände inte riktigt efter. Redan före jag började träna hade jag börjat känna av lite yrsel, men trodde det typ berodde på körtelfebern. När jag väl började träna blev det värre och värre och en dag när jag vaknade så hann jag bara stiga upp, svimma, faceplanta och bryta näsan. Alle, min roomie tog hand om mig samtidigt som vi småskrattade (vad skulle vi?) i takt med att min näsa svullnade upp något helt hysteriskt. Mamma kom och hämtade hem mig och det blev vila kanske en vecka eller två igen (en bruten näsa är väldigt väldigt öm kan jag säga er och man känner av den då man t.ex. springer). Jag såg ut som en mörbultad boxare och när jag kom till skolan för att skriva prov gick jag med solglasögon inomhus, de som råkade få en titt av mitt ansikte tänkte nästan svimma de också, men jag förstår dem. Jag försökte träna så gott jag kunde och i mitten av april bar det av till Turkiet med Sebastian. Vi solade, länkade, åt, spelade pingis och tennis, simmade, gick och gick och gick, besökte sevärdheter, shoppade och levde livet. En av de bästa veckorna i mitt liv. När jag kom hem var det dags för träningsläger i Solvalla från skolan i tre dagar. Vilket gick förvånansvärt bra ändå. Innan vi åkte till Turkiet hann Fantastic Five också ha en otroligt rolig kväll vid Alles. Vappen firades med Amelie med länk, bastu, mat, film och godis. 

Maj


Jag tränade och gick i skolan. Jag och Jenna var på Kajs show på Wasa teater. Fantastic Five hade en mysig och trevlig kväll på Boberget. Jag och Sebastian var med båten över till Umeå en dag. Felicia hälsade på i Vörå och vi gick upp till hopptornet och mötte på galna fåglar så vi sprang neråt skrikande för trapporna. Jag och Amanda och Kadi var till Power Park med Power Club och kvällen före hade jag och Amanda en skoj villakväll med vänner. Vi solade på internatets gräsmatta. Stafettkarnvalen gick av stapeln och vi var så nära medalj i gatustafetten. Uttagningar var en jobbig dag för mig, då märkte jag minsann att jag varit borta från träningen. Tänkte inte orka 600 meter... Sen hade vi skolavslutning där jag fick stipendie för Bästa kamrat, vilket var överraskande och kul. Sedan var det en hel massa studentkaffen. Skolavslutningen spenderades med vänner.