I helgen var det tävlingspremiär i Vuokatti. Jag och pappa körde iväg på torsdagsmorgonen och jag hann göra två pass på snö. Senast jag var på snö var ju i juni på Sognefjäll så det var ovant. Det var jättekul att testa de nya skorna, stavarna och fram för allt skidorna. Vi klickade direkt så att säga och allting kändes väldigt bra. Jag var så glad på kvällen bara för att få vara på snö igen, det är ju så kul.

Fredagen bestod också av två skidpass och jag och pappa fortsatte leva lyxliv på Sokos. På eftermiddagen testade jag för första gången mina nya skidor. Jag har ju verkligen ingen koll på något nu så det är ju lite knepigt men samtidigt väldigt spännande tycker jag.

På lördag var det alltså dags för tävlingssäsongens första tävling i form av fristilssprint. På morgonen när jag vaknade kände jag mig lite nervös och det var svårt att ta in att man faktiskt skulle tävla. Dagen innan hade jag sagt åt pappa att mitt mål är att komma vidare eftersom jag förra året inte kom vidare på samma distans och i samma stil i början på säsongen. Jag kan ”glatt” berätta att jag underskattade mig själv rejält och tog mig till final?! Jag är supernöjd! För det första så var det min bästa placering i Suomen Cup någonsin. För det andra så var det skate, sprint och jättelösa spår... vilket är sånt som tidigare inte har passat mig bäst om man säger så. Jag har tränat mycket på att inte fastna i mönster då man inte ”tillåter” sig själv att lyckas på sånt som man inte brukar vara bra på om ni förstår vad jag menar. Samtidigt har ju alla styrkor och svagheter och det är klart man är medveten om dem och vilka tävlingar man har större chans i och så vidare... För det tredje så hade jag varit på snö bara två dagar före och hade helt ny utrustning. Än en gång kan jag ju konstatera att man inte ska tänka så mycket utan bara köra på.

Det var så fruktansvärt kul och jag njöt så mycket av skidåkningen den dagen! Så himla skönt att få börja säsongen på det sättet. Det var väldigt bra träning att få skida fyra lopp och för min del och genomföra en ”hel” sprint och öva på allt praktiskt det innebär med allt från hur mycket man ska varva ner mellan finalerna, vad man ska äta och hur många astmapuffar man ska ta haha. I finalen blev jag trött och jag kände att jag inte hann återhämta mig riktigt alls från semifinalen och var ganska stum från första början, men med tanke på hur trött jag var så tycker jag att tidsskillnaden inte blev så jättestor.

På söndagen skidade jag första sträckan men som sagt så hade vi inget lag. Jag är helt nöjd med det loppet också och det kändes bra. På slutet av första varvet blev jag lite stängd och kom inte fram så som jag skulle ha velat, men på andra varvet fick jag en bättre position och kunde skida som jag ville. Minkens första herrlag tog sig in på en fin fjärdeplats med bara någon sekund till bronset.

TACK till FSS-service för utmärkt vallaservice som alltid! Och tack till pappa som nu också har inlett tävlingssäsongen med att få träningsvärk av att springa i snön fram och tillbaka och heja. I mars är du i form haha!

Nu är jag tillbaka i Umeå. Igår hade jag föreläsning och besökte sen vår fysioterapeut och knakade upp min rygg som tydligen hade jättemånga låsningar, vilket också hade känts av. På kvällen var jag och sprang lite och gick på ett jättebra Bodybalancepass med en kompis på IKSU. Idag är jag ledig och har tränat ett pass och suttit i jacuzzin i IKSU ett bra tag. Nu ska jag plugga, tvätta, städa och diska. Ikväll ska jag köra lite styrka och gå på ett pass med Heidi. 

Imorgon kommer Jennie på besök och det ser jag så mycket fram emot! På lördagen kör vi tillsammans upp till Torneå med min bil där vi hoppar på med Henkka och FSS-bilen och fortsätter färden till Muonio. Snölägret i Muonio har ju blivit en tradition och det är ett väldigt givande och roligt läger så det kommer bli två fina veckor. 

Laddade upp med en god vegeburgare på Amarillo!

Olika personer har fotograferat och alla har lyckats fånga mig på bild då jag har ut tungan. Alltså ååh är det min nya grej eller? Underlättar ju inte att få in mycket luft precis... :D 

Har också fått hem ett stort paket med mycket fina kläder från Dahlie och här har jag på mig några plagg. Tack! (Jag har lappen kvar för jag skulle testa skorna ett pass.) 

Så glad över att jag har världens bästa hejarklack och kompisar  i Sverige också!!! 

Hej på er!

Fick en fråga om hur min tävlingskalender ser ut så jag tänkte uppdatera er lite om vilka tävlingar jag tänkte delta i de månader som är kvar av 2017.
​

• Suomen Cup i Vuokatti i helgen 
• Oloksen Tykkikisat 10-12.11 
• Suomen Cup i Rovaniemi 18-19.11
• Scandinavia Cup i Vuokatti 15-17.12

Så ser min plan ut hittills iallafall. Ser väldigt mycket fram emot helgen fast det känns galet tidigt. Alla här i Sverige är helt chockade över hur tidig vår "tävlingspremiär", men vi har ju alltid haft det på det här sättet.  På lördagen är det skatesprint på programmet och på söndagen stafett. Tyvärr har vi inget lag på grund av skada, men jag kommer skida första sträckan ändå. 

I december brukar det ju också tillkomma några distriktstävlingar i hemmatrakterna. 

I helgen blir alltså första gången som jag får testa mina nya skidor, stavar och skidskor och jag ser så mycket fram emot det! Jag kommer alltså byta till Fischer på all utrustning. TUSEN TACK till alla som har hjälpt till med utrustningen. Tack till Emppu på Fischer, Mats, Johan, alla på Mattssons i Jakobstad och pappa förstås. Det betyder jättemycket!!

Nu ska jag sticka iväg på rullskidsträning och på eftermiddagen står gemensam styrka på programmet. Igår när vi gjorde rullskidsintervaller så märkte vi att det börjar bli väldigt halkigt och hård asfalt så snön är mer än välkommen! Jag känner också att barmarksträningen börjar bli lite trist, vilket den alltid brukar bli den här tiden. Det börjar bli många månader som man har gjort samma sak nu. Men det beror kanske mest på att förhållanden för att göra barmarksträning blir sämre. Saknar dock stavbackeintervaller för det har vi inte gjort nästan alls här och det är ju min favoritträning... det slog mig nu först haha. Nåväl, kanske jag hinner göra det ännu i år.

En väldigt gammal bild från junior-FM i Taivalkoski då jag hade Fischer haha. Saknar verkligen den där tiden med Jennifer, Amanda och Elin på tävlingar! Det där var en jobbig helg för mig eftersom jag hade varit sjuk i bland annat bihåleinflammation veckan innan... Det är bra att påminna sig ibland om hur motigt det har varit vissa gånger så man uppskattar hälsan mera så att säga. Och att höga laktat och lite sliten kropp är fånigt att oroa sig över.

Hej! 

Med mig är det bra. I måndags kom jag tillbaka till Umeå efter en skön långhelg hemma i Nykarleby. Den här fredagen började med ett klassiskt tröskelpass på rullskidor vid Rödtjärn. Det kändes jättelätt och allting flöt på bra. Dock visade det sig att mitt laktat var skyhögt med tanke på vilken belastning vi skulle ha och det kan väl bero på många olika orsaker. Ändå är jag lite förvirrad över min kropp och skidåkning, det är verkligen som att känslan då jag åker har förändrats väldigt mycket och jag har lite svårt att känna igen min kropp typ. Jag är ändå inte orolig på något sätt, för det känns som att det jag gör och har gjort är en bättre idé långsiktigt. Annars så rullar dagarna på som vanligt och består av föreläsningar, plugg, träning och kompishäng så det finns inte så mycket extra att skriva om.

På tal om det så har jag funderat lite fram och tillbaka på vad jag ska göra med den här bloggen. Jag gillar verkligen att skriva och jag vill ha någon typ av hemsida för skidåkningens skull. Jag personligen läser många bloggar, men inte kanske så många som endast består av  vardagsinlägg förutom mina vänners bloggar typ. Plus att jag också tycker det är ganska tråkigt att skriva om min vardag om jag ska vara ärlig och eftersom den här bloggens främsta målgrupp är de som är intresserade av min satsning på längdskidor så är det ju träningen jag uppdaterar er om i första hand och ibland känns det väldigt enformigt. Det är klart man kan analysera sönder träning om man så vill och det gör jag ibland också, men jag vet inte om det är så intressant. Sen så finns det inte alltid tid för att uppdatera bloggen heller. När mina dagar oftast är fullspäckade så vill jag kanske inte skriva ett långt inlägg när jag äntligen har lite ledig tid. Det känns bara fel att ha en blogg som uppdateras halvhjärtat.

Så märker jag ju också att mina visningar går ner något extremt eftersom jag aldrig uppdaterar och enda anledningen det känns dumt är ju för att jag som sagt bara känner en tråkig press att uppdatera om min träning på den här bloggen och om då knappt någon läser det heller så är det ju ingen vits att göra det. Jag vinner ju verkligen inget på det. Jag skulle vilja skriva att jag försöker bli bättre, men jag ska istället skriva att jag blir bättre (en ska inte använda ordet försöka har Anki lärt mig) på att verkligen reflektera över varför jag gör och inte gör vissa grejer. Därför ska jag nu fundera över hur jag ska göra med bloggen. 

Några bilder från hemmahelgen. Alltså kan vi prata lite om Vörås rullskidsbana?! Jösses vad fin den är! Tänk då man hade haft den i gymnasiet. Nånej men verkligen bättre sent än aldrig! 

Sedan några bilder på mina underbara vänner! Och en på mig och Jenna som när man kommer hem sent sitter vaken och nyss har klippt sig :D Fick nog lite inspiration tror jag för igår impulsfärgade jag mitt hår jätteblont och jag tycker inte det blev så bra, men det är ju bara hår. 

Ha en fin helg! Nu ska jag dra ut på lite rull med Malin och ikväll blir det Idolmys med skidtjejerna. 

Hej hej! 

Den här dagen började jag med att tidigt cykla iväg till Medicinska Biblioteket för att möta upp några vänner för att plugga på tentan som vi har imorgon. Vi satt i fyra effektiva timmar och jag känner mig inte särskilt redo, men iallafall lite tryggare angående min kunskap inför imorgon. Jag snoozade kanske fem gånger imorse och jag måste säga att det har nog aldrig hänt tidigare att jag har snoozat. Dock tror jag att det beror på att jag har sovit väldigt dåligt de senaste månaderna och jag börjar äntligen komma in i en bättre sovrytm så då blir jag väl helt galet trött när jag börjar sova mera. Låter ju inte så logiskt, men mamma sa att det kan vara så så det är väl bara att tro på henne. 

Nyss kom jag hem från ett gemensamt styrkepass som vi har kört hela den här hösten. Ett väldigt bra program med fokus på (surprise surprise) att ha en stark bål och hålla upp höften i alla övningar. Svettigt och tungt! 

Imorgon har vi som sagt tenta och på torsdag börjar vi direkt med en ny kurs. Vissa säger ju att universitetsstudier kan vara lite slappa, men jag har märkt att det beror väldigt mycket på vad man läser. För min del skulle jag gärna få ledigt någon dag in i veckan någon gång iallafall och få pusta ut lite. Men det kan ju bero på att jag håller på med något annat på 100% också... 

Gårdagen började med ett klassiskt tröskelpass vid Rödtjärn. Det är en backe som ligger ungefär 20 minuter utanför Umeå som vi kör till ganska ofta. Från ena sidan tar den ca. 8 min och från andra sidan ca. 6 min beroende på väder och vind. Vi var bara två stycken, vilket inte är så vanligt men det blev ett riktigt bra pass och jag fick den klassiska tekniken att sitta lite bättre än vanligt.

På tal om teknik så tänkte jag skriva lite om förra veckans träningsläger på Idre Fjäll. Lägret pågick från måndag till fredag och innehöll tre träningstävlingar. Vi körde en klassisk sprint på tisdag, ett 12 km skatelopp på torsdag och ett 13 km klassiskt race på fredag. Utöver detta så hade vi vanliga grunduthållighetsträningar med fokus på teknik. Så det blev en hel del varv vi snurrade på rullskidbanan. Ett pass sprang vi också upp på Städjan som är en fjälltopp i närheten.

Det var sammanlagt fem tränare och iallafall två av dem är också landslagstränare. Vissa pass kunde vi vara till exempel tre tjejer på en tränare så man fick verkligen mycket och bra teknikhjälp. För min del var hela det här lägret verkligen så givande på många sätt. Jag har ju skrivit mycket om mina teknikproblem här på bloggen och mina vänner brukar också få höra då jag "bryter ihop" över min teknik på alla läger. Det är bara något som alltid har varit svårt för mig och verkligen något jag har fått jobba mycket med. Förutom att jag själv har blivit frustrerad så har ju tränarna också kämpat väldigt mycket med mig, men det går inte riktigt in för mig tydligen. Dock så har jag väldigt svårt att få det att sitta då jag en gång får till det. Jag lägger ofta ner mycket energi på rörelser i olika växlar som andra kan genomföra utan att ta i lika mycket som jag. Speciellt svårt har jag att hålla ihop allting i tävlingssituationer eftersom jag börjar stressa något fruktansvärt. Men nu hörni har jag börjat fatta skidåkning lite bättre. Jag har sagt det förr, men nu fick jag verkligen känslan av att jag vet vad det är som jag har gjort fel eller inte gjort alls. Jag har typ tänkt fel helt enkelt... 

Jag har ju fått mycket hjälp med tekniken i gymnasiet och det har varit otroligt bra, men jag har ändå varje år fallit tillbaka i samma rörelsemönster. På det där lägret och alltså med andra ord i Sverige så är fokus på andra detaljer då det gäller tekniken och att se det från så många synvinklar har verkligen hjälpt mig. Så glad över att jag åkte på det där lägret! Nu ska jag fortsätta jobba med Elbert på alla mina problem så blir nog det här bra. 

Det var också så himla kul att få lära känna alla tjejer där. Jag kom ju in som en helt okänd person för många som redan kände varandra, men alla var verkligen så snälla, peppande och glada och fram för allt stenhårda i spåret. Vilket gäng! Hoppas jag kan vara med i någon svensk tävling och träffa alla igen!

Tävlingarna gick för min del helt okej. Sprinten gick över förväntan och jag hade nästan bäst känsla under den också? Vet inte vad som har hänt med diesel-jullan?! :D Skatetävlingen gick också relativt bra, hade lite svårt att få upp igång tävlingsflåset. Den sista klassiska tävlingen var tuff. Det kändes som att man diagonalade i 13 kilometer, vilket man typ nästa gjorde också. Jag var så fruktansvärt trött och det är nog längesen jag har pressat mig själv så där mycket. Jag fick också en hemsk kramp i ryggen sista kilometern och mina ben domnade så när jag kom i mål låg jag och ryckte som en död fisk typ. Men det hör väl idrotten till haha. Lite obehagligt var det dock, men det har varit bra efter det så jag var väl bara jättetrött helt enkelt.  

Nu måste jag läsa till tentan och sluta göra precis allt annat! Ååh vad jag är taggad på vintern och tävlingssäsong förresten. Och taggad på imorgon efter 12 då jag har skrivit allt jag kan om alla neurologiska sjukdomar och undersökningsmetoder och hela faderullan. 

Nu har jag varit lite över en månad i Umeå och det har hänt en hel del sedan jag sist skrev och jag tänkte skriva om lite av det jag har sysslat med.

Två första veckorna drog igång i full fart. Jag gick på föreläsningar och tränade, men några från klassen höll även i nollningen åt klassen under oss så dagarna blev fyllda med program. Jag hann inte vara med på allt, men det jag var med på var riktigt kul. Det var kul att träffa alla från klassen igen och samtidigt lära känna de nya logopedstudenterna. Här i Sverige använder man ordet student istället för studerande förresten. 

Träningarna med min träningsgrupp ESC (Elitskidcentrum) startade också samma dag som skolan började. För min del var det en väldigt seg start på hösten träningsmässigt eftersom jag var väldigt trött. Den första veckan var jag med på en 39 km klassisk rullskidstävling eller staktävling kan man väl kalla det. Jag tyckte det gick helt okej faktiskt och jag kände att stakningen fungerade helt okej. Det är fortfarande en av mina svagheter, men stakningen känns lite mera under kontroll än tidigare.

Andra veckan hade vi även ett hemmaläger här i Umeå med gruppen. Det var en helg med mycket tuff och bra träning och bland annat en 11 km lång löptävling på terrängstigar. Den tävlingen gick riktigt bra tyckte jag och det var såå kul med ett så kallat "trailrun". Kommer definitivt delta i såna flera gånger! På söndagen gjorde vi ett långpass på cirka fyra timmar i ösregn och fast jag bytte till torra kläder mitt i passet och aldrig riktigt frös så blev jag förkyld efteråt. Dock så är jag konstigt nog lite glad att jag blev förkyld eftersom det kändes bättre än vad det hade gjort på väldigt länge efter att jag blev frisk så jag behövde verkligen den där vilan men jag hade inte vilat tillräckligt om jag hade varit frisk. 

Efter de två första veckorna så har vardagen rullat på. Har hunnit ha en intressant kurs och en väldigt svår tenta på den. På onsdag har jag min andra tenta på andra kursen och den borde vara lite lättare även om det hoppade från språk- och talutveckling till neurologi. Sitter för tillfället och lyssnar på Medicinpodden så jag kan göra annat samtidigt, det gäller att effektivisera dagarna haha. Jag har haft möten om att dra ner på studietakten, men problemet med mitt program är att i princip alla kurser bygger på varandra. Men det kommer nog lösa sig och alla är väldigt hjälpsamma. Jag måste bara se till att själv skapa mera tid och hjälp åt mig och vara noga med vad det är jag ska satsa på nu. 

Utöver detta så har jag sprungit 3000 meter test och äntligen fått nytt rekord, IKEA-brunchat (vi försöker skapa det till en söndagstradition haha), målat om mina bord och stolar, fått min cykel stulen, varit på roliga evenemang med Finlandssvenska Nationen, tappat bort mig några gånger på IKSU. På tal om IKSU så trivs jag riktigt bra där. Förra året hade jag inte kort dit, men i år har jag det eftersom vi fick ett rejält reducerat pris via träningsgruppen. Gymmet är enormt och de har allt, även en simhall vilket jag ju gillar mycket så jag simmar ganska ofta nu för tiden. De har också sjukt många pass där per dag som vi får gå på. Hittills har jag varit på yoga och ett spinningpass som gjorde att jag knappt kunde gå nästa dag. 

Jag trivs alltså väldigt bra fortfarande här i Umeå på alla sätt. Nu saknar jag dock min familj så mycket så jag knappt kan tänka på dem utan att börja gråta, men jag åker kanske hem nästa helg. 

I fredags kom jag också hem från ett läger i Idre. Jag hinner inte riktigt skriva om det nu utan gör det en annan gång, men det var verkligen ett så givande läger på alla sätt! Ni får se några bilder därifrån så länge. Ha en mysig söndag allihopa! 

Den här sista bilden känner jag att behöver en förklaring haha. Jag och Malin hade ett intensivt teknikpass med Elbert en eftermiddag och han försökte med alla medel få oss att fatta grejen med stakning. Så ett tag stod vi och tryckte armarna upp efter en husvägg och skulle försöka hitta magstödet genom att dra armarna upp och ner längs väggen... alltså efter alla teknikpass var min hjärna helt mos eftersom det var så mycket att tänka på. Men en vacker dag trillar väl polletten ner!