Innan säsongen skrev jag ju om att det är så svårt som första års senior att sätta upp mål och veta vad man ska förvänta sig. Jag hade mål, men de var kanske inte fullt så tydliga som tidigare år. Då man är junior har man tre FM-helger och granskningstävlingar som man satsar allt på. Jag konstaterade i mitten på säsongen att jag nog har tagit ett steg framåt, men nu vet jag inte riktigt om jag är så säker på om det där steget är så stort som jag skulle ha velat. Ja, som ni hör så är jag ännu lite tudelad över den här säsongen.
Men om jag sätter undan de kritiska glasögonen för en stund så finns det ju också många ljusglimtar. Till att börja med så var jag frisk hela tävlingssäsongen förutom en vecka i februari då jag var förkyld och några dagar i både februari och mars då jag hade ont i magen och diverse diffusa problem. Det om något är ju redan jättebra! Jag var bara tvungen att stå över en tävlingshelg (Intersport Cup i Falun) och har kunnat följa tävlingsplanen. Jag tycker också min lägsta nivå har blivit högre. Alltså de tävlingar då det har känts uselt loppet igenom eller uppladdningen har varit lite sämre så har placeringen kunnat vara helt okej. De lopp som jag minns bäst från den här säsongen är tiokilometersloppen i Lahtis, Keuru och Äänekoski samt femkilometersloppet i Rovaniemi. Det är ändå tävlingar då det mesta har fungerat och kvitton på att jag gått framåt inom vissa områden. Jag var ruskigt nära att få en plats i nationella truppen i Världscupen. (Senare visade sig det också att en person stod över på distansloppet så jag var verkligen så nära man kunde komma...) Jag placerade mig en gång med de 30 bästa i Scandinavia Cup. Jag fick en FM-medalj i fristil. Jag blev inte med tio bästa på senior-FM, men med en tolfte plats var jag tio sekunder ifrån. Jag tycker också att jag var ganska stabil säsongen igenom. Det var några höga toppar, några djupa dalar men mestadels ganska platt så att säga haha. Sprint är ju förstås sprint och där kom väl de flesta dalar. Jag vill bli en skidåkare som kan prestera i alla sträckor i båda stilarna.
När jag ser på den här säsongen ur lite olika perspektiv så är jag ändå nöjd. Ifall jag räknar med alla nya omställningar, utmaningar och miljöer (som jag har nämnt hundra gånger förr) så tycker jag faktiskt jag har klarat det riktigt bra. Jag har också studerat på 100%, vilket inte var riktigt meningen men ändå har fungerat helt okej. Jag har rest mycket och de tävlingar jag har tävlat har varit mot tufft motstånd på tuffa banor. Jag har också tränat betydligt mera under tävlingssäsongen än tidigare år. Det har kanske ibland blivit för mycket, men jag vill se det som att det i längden kommer ge resultat.
Så efter lite analyserande så är jag nöjd. Jag har gjort mycket bra och jag är stolt över mig själv! Fast det har varit tungt vissa gånger, vilket det alltid är någongång inom en skidsäsong som är sex månader lång. Det har varit kul att tävla och jag älskar att tävla. Jag tycker om att åka iväg på tävlingar med mamma eller pappa. Jag tycker om nervositeten och spänningen innan. Jag tycker om hatkärleken man har till att testa skidor och göra skidval. Jag hatar det de gånger det misslyckas och jag älskar det de gånger man har snabba skidor. Jag tycker om att ta ut mig och ramla ihop i målfållan och känna att man har gett och allt. Jag tycker om att tävla och höra bra mellantider men jag tycker också om att tävla och höra dåliga mellantider men ändå inte ge upp. Ändå kämpa till mål och se loppet som motivation. Jag tycker om att träna. Jag tycker om att leva som en idrottare. Jag tycker om att ha tydliga mål som jag kämpar för. Det finns inget värre än att inte uppnå sina mål, men jag tycker också om känslan att veta att jag har gjort allt jag kan. Det är också mycket jag inte tycker om med idrotten, så är det bara, men det är betydligt fler saker jag tycker om och så länge jag tycker om det så här mycket vill jag se hur långt jag kan gå.
Nu ska jag verkligen ta tid till att återhämta mig till max. Det har varit en lång och tuff säsong med 25 tävlingar om jag räknade rätt och fastän jag inte känner mig så fruktansvärt trött så vet jag att jag behöver vila lite extra nu för att vara redo när det nya träningsåret drar igång. Jag kommer fortsätta min satsning och jag kommer fortsätta studera, men till nästa år är jag mycket bättre förberedd och vet hur allt fungerar. Jag är medveten om jobbet som behöver göras för att åka fortare på skidorna och jag ser fram emot att göra det.
Det är jag som tränar och det är jag som står på skidorna på tävlingarna men utan allt stöd runt omkring mig skulle det vara omöjligt. Tack mamma och pappa för att ni följer med mig över hela Finland. Tack för att ni finns där för mig varje dag och hjälper mig på alla sätt ni kan. Tack för att ni vallar, skjutsar, betalar, hejar, fotar och filmar, diskuterar, analyserar och tack för att ni alltid får mig på bra humör och gör varje tävlingshelg till en bra och rolig helg oavsett hur det går i spåret. Tack till Jenna, Jessica, Fredda och Astrid för att ni förgyller mina dagar då jag är hemma i Finland. Tack till Basti för att du har så stor förståelse för idrotten och för att du hjälper mig så mycket. Tack för att du ibland tränar med mig. Tack för att jag får gratis idrottsmassage när jag vill. Tack för att du alltid stöttar mig! Tack till alla träningskompisar i både Sverige och Finland. Tack till alla vänner, släkt och bekanta som hör av sig, hejar och följer med hur det går för mig.
Tack till Sam för all hjälp med träningen och för att jag alltid kan ringa och bolla träningsideer. Tack till Anki för att jag alltid kan ringa och bolla tankar. Tack till FSS och Henkka och Rolle för all hjälp! Tack till FSS Service för ett otroligt bra jobb och hjälp med skidtest och tävlingsvallning varje helg! Tack till IF Minken för ett jättebra stöd och en bra verksamhet! Tack till mina samarbetspartners Svarvars Trävaruhandel, Andelsbanken, Ski Wax Vauhti och Nordic Teamwear/Björn Daehle och Sportia Mattsson! Jag uppskattar det enormt mycket!
If the wind in my sail on the sea stays behind me
One day I'll know, if I go there's just no telling how far I'll go