God förmiddag! 

Sitter i bilen påväg hem från Kokkola. Jag och en hel del andra FSS:are har  varit och testat FM-banan samt dragit en tävlingsförberedande träning. Jag valde att ta klassiska skidor eftersom jag har skejtat mycket på sistone och jag ville dra hårt på klassiska skidor på något annat än platt.  Dessvärre fanns det inget klassiskt spår... min första tanke var att jag ville gråta och sjunka genom marken.  Ja,  så besviken kan man ibland bli över en så fjuttig grej.  Efter en stund så vände mitt humör och jag gjorde det bästa jag kunde av situationen. Mina drag gick riktigt bra och jag fick testat banan,  kanske till och med förbättrat balansen.  Kvaliteten på träningen skulle ha varit bättre med dragna spår, men det gick hur bra som helst. Sådär skidade ju de förr i tiden. 
  I söndags var jag på en liten tävling till Larsmo.  Vi skidade 5 km skate och för min del fortsätter jag och fristilen på samma visa. Ingen mjölksyra, inga andra problem men när jag ska öka händer det inget. Förhoppningsvis går det bättre i helgen!

God Jul alla! Har varit lite skralt med uppdateringen sen helgen. Det var en helg full med besvikelse tyvärr och något jag lämnar bakom mig och försöker lära mig något av istället.
  Jag har hunnit sova länge, äta julmat, umgås med vänner och släkt  baka,  städa, vara ute i snön, vara en sväng till Vörå för att dra skateintervaller som förövrigt gick helt bra också. 
  För tillfället sitter jag i bilen med morsan och farsan påväg hem från Reisjärvi.  5 kilometer klassisk stod på programmet.  Det var väldigt platt bana och differenserna var ytterst små. En sekund till första platsen hade jag. Eftersom banan var så platt så var det mest parstakning som gällde och tekniken kändes faktiskt okej. Diagonalen har jag lite att jobba på ännu dock... Hur som helst så är mitt humör och min attityd bättre efter den här tävlingen. Nu kör vi!

Lite så känns det efter dagens tävling. Det var en annorlunda sprint på det sättet att 18 stycken gick vidare, de delades in i tre semifinaler varav de två första gick direkt till final.  Alltså inga lucky losers eller kvartsfinaler. 
  Kvalet var helt okej,  tappade mycket på det långa och uppåtsluttande upploppet, men resten kändes bra. Min inställning var att göra allt jag kunde för att komma till final (vilket är en ganska självklar inställning) men jag visste att det skulle bli tufft.  Jag fick en bra start, men redan i första backen fick de två första en lucka.  Jag var väldigt trött på slutet och slutresultatet blev riktigt dåligt enligt mig själv.  Summa summarum så är jag missnöjd,  men inte på allt för dåligt humör. Idag var det en sån dag, jag skidade inte hårdare än såhär idag.

Negativt

Båda gångerna tröttnade jag på slutet
Hostar och hostade väldigt mycket (klassiska tävlingshostan )
Gav upp för lätt
Missnöjd över slutplaceringen och sluttiden
Dåligt självförtroende
Fick inte nertryckt skidan ordentligt i diagonal

Positivt

Andningen och magen fungerade
Bra skidor
Gjorde en superbra start (som jag har trott att jag varit dålig på)
Fick förhoppningsvis lite FIS-poäng
Roligt att tävla igen

Hallå!

Idag är en bra dag. När jag vaknade var det snö på marken, för tillfället skiner solen och jag skrev nyss sista provet före jullov.  Imorgon är jag i skolan tre timmar och sen tar jag jullov och far på Voice massage.  På fredagsmorgon kör vi till Ristijärvi och på lördag nalkas det klassisk sprint och på söndagen 5 kilometer skate.  Jag vet inte alls var jag ligger på formkurvan,  men det ska bli roligt och mitt mål är att ge allt och lite till.

Inte den charmigaste rubriken,  men det var det jag började tredje advent med. Namnet kom till då vi i högstadiet var ett gäng tjejer som tränade friidrott, löpning en gång i veckan i högstadiet. Ingen satsade riktigt,  (jag såg det mest som bra träning till min skidåkning) men vi hade en väldigt bra tränare och riktigt roligt.  När vi då sprang tunga intervaller fick namnet sin start. 
  Min intervall bestod av 20 minuter MU,  det vill säga allt du kan. Eftersom det inte blev någon tävling i helgen så gjorde jag en egen tävling.  Det är inte samma sak att dra hårt på skidor som att springa,  men det är bättre än ingenting.  I början gick det riktigt katastrof,  min andning var så dålig så min kropp domnade å träden svajade,  fast det inte blåste.  Men jag var fast besluten om att jag ska springa 20 minuter och att jag nog visst kan andas. Nåväl, efter 10 min gick det lite bättre.  De två sista minutrarna pressade jag allt det gick uppför backen. Blodsmak i munnen,  mjölksyra i benen, kramp i magen och även dålig känsla i knoppen. Andningen värre än någonsin,  inte speciellt hårt gick det, pulsen inte så hög som jag borde få upp den till och slut i kroppen  helt enkelt.  Men vet ni vad... efter någon minut steg jag upp och kände hur skönt det var att ha gjort det fast det var tungt,  hur mycket jag ska kämpa för att få min andning normal och hur mycket jag längtar till nästa helg då jag får göra det igen. Nog är man ju knasig ändå.

Godkväll!

Idag är det 10 december och jag har tränat båda träningarna i regn, blåst och höstkläder. Alltså man kan inget åt vädret och man kan ju inte låta det förstöra ens humör. Men vi skidåkare är lite frustrerade nu över att det inte kommer någon snö. Som skidåkare är man så beroende av något (snö) för att kunna utföra sin sport och när man inte kan det i en månad då det ska vara snö på marken så får man helt enkelt ta och göra något annat. Huvudsaken är väl att man tränar på. Sen har vi ju ett 350 meters spår här i Vörå och det ska vi vara glada över!
På kvällen var jag på sh'bam med Alexandra och Fanny. Det var så roligt! Det är lite som zumba,  man dansar alltså.  Om det skulle finnas mera tid skulle jag gärna gå på sånt oftare!  Idag drog jag också 2*5*1 minuters drag med Linnea.  Den sköna träningskänslan jag hade på hösten börjar sakta men säkert visa sig igen och det är ju superkul!

Godnatt! 

Goddag!

Sitter i bussen hemåt efter ett riktigt lyckat läger. Jag har bara skidat grunduthållighet alla pass förutom idag då jag drog snabbkraft.  Det kändes lätt när jag drog,  men märkte efter varje drag att det tog länge tills pulsen och andningen hade lugnat sig, men jag ska inte fundera så mycket nu. Bara köra på.  Roligt har det varit att skida hur som helst fastän det har varit mindre snö än vanligt. 
Nästa vecka blir lite lugnare antar jag. Skolan kommer ta ganska mycket tid också. Det har blivit lite skola den här perioden, men det brukar nog ordna sig ändå med alla prov, förhör, inlämningsarbeten o.s.v. På lördag har jag anmält mig till en tävling i Seinäjoki. Hoppas den blir! Längtar så efter att få börja tävla på riktigt! 

Ha det bra!

Har tyvärr inte så många bilder på den fina naturen. Igår var det nämligen fullmåne på eftermiddagspasset som lyste upp hela vinterlandet och norrsken på kvällen. Men ett par selfies får duga. 

Som idrottare är man borta hemifrån rätt ofta. Speciellt om man, som jag, går i en skola 50 km bort på ett internat, men också då man är på läger och tävlingar. Det här har fått mig att uppskatta hemma mycket mera än tidigare eftersom jag så ofta längtar hem. Hemma är tryggt och bekant. Där är det bra helt enkelt. 
Där hemma är också mamma och pappa och på uppskattningsnivån har nog de också skjutit i höjden. Det är klart att jag alltid varit tacksam till mina föräldrar,  men det är nu som jag inser hur mycket de faktiskt gör för mig och mina systrar. Jag kan inte räkna hur många gånger jag och pappa har satt oss i bilen för att brumma iväg på nya äventyr.  Inte heller kan jag föreställa mig hur många kilometer han har kört för mina träningar och tävlingar.  Eller hur många skidor han har vallat.  Pappa ställer alltid upp. Köper utrustning,  betalar läger och gör allt för att bli en bättre vallare.  Han får mig också att känna att jag duger, oavsett hur det går. Att mitt värde inte mäts i prestationer, men samtidigt peppar han mig varje dag. Han får mig att skratta i de värsta och bästa stunderna.
Sen har vi mamma. Mamma som hörs över hela skidstadion då hon hejar. Det är nog heller inget parti som jag skidar så hårt på som där mamma står. Mamma kommer med råden "Bryt ihop och kom igen", "Mördarblicken!!", "Fullt ös, medvetslös!", "Tro på dig själv! ". Mamma tar ner mig på jorden och skjuter mig i höjden då det behövs. Mamma tror på mig, men påminner mig om att skidåkningen inte är allt.  Att de tycker om mig hur och vad jag än gör.
Såhär känner jag att de är. Åt mig och mina systrar,  vi har fått hålla på med den hobby vi vill och de har alltid satt sig in i det. Pappa vet hur man vallar skidor, men han vet också hur man lastar en häst. Mamma vet hur en Youth exchange går till, men också hur man uppfostrar en hundvalp på bästa sätt. De låter oss vara oss själva och gör allt för att vi ska ha det så bra som möjligt.  Jag hoppas mamma och pappa vet hur mycket de betyder för oss.
Idag ska alla säga något positivt till sina föräldrar. Utan dem vore vi ingenstans.

Hej på er alla!

Förra veckan blev jag frisk på onsdag efter tre vilodagar och sjuk igen på lördag. Men några träningar fick jag ändå gjord och kunde efter ännu ett svårt beslut denhär senhösten åka till Lappland.  Inga prover har visat på något och både igår och idag har min hals varit bra. Så nu tänker jag träna på i grunduthållighet så att det säkert inte kommer tillbaka! November blev som det blev,  men jag är väldigt tacksam över sommaren och hösten då jag fått vara så gott som frisk helatiden.

På tisdagskvällen blev det en timmes skateträning, igår en GU-dag. Idag på förmiddagspasset skidade jag uppför Isometsän nousu fyra ggr, men i sakta fart. Det var lite svårt att hålla pulsen nere eftersom det går uppåt i två km och jag hade en dålig känsla efter första varvet.  Men konstigt nog så gick resten av varven hur bra som helst. Eftermiddagen består av en  klassisk skidlänk.  Spåren är lite mjuka här, men bättre än inget alls!