Mycket har ju hänt eftersom det har gått fleeeeeera månader sedan sist. Tänkte inte uppdatera er om allt utan mest om hur livet rullar på för tillfället. Nu ligger jag i sängen i hotellrummet i Olos. Jag kom hit i söndags och ska vara här med alla andra FSS:are till lördag. Lyxigt att bo så här nära spåret i år!! Mina luftrör är lite irriterade och jag känner att allt inte är helt hundra så jag tog vilodag idag för att förhoppningsvis kunna träna resten av veckan. Vädret här är ganska dåligt och det regnar och är dimma typ varje dag, men det är ju det minsta man kan påverka. Jag tycker bara att det är skoj att få åka skidor!
I helgen gjorde jag tävlingspremiär på Suomen Cup i Rovaniemi. Efter en säsong där allt gick snett så var det lite extra spännande att ställa sig på startlinjen. Tyckte ändå jag var lugnare än jag trodde att jag skulle vara. Tio kilometer klassiskt fick inleda denna säsong och det gick såååå mycket bättre än jag någonsin hade vågat hoppas på! Jag åkte in på en 20:nde plats vilket jag är jättenöjd med! Det kändes bra i kroppen och det kändes som att jag är BACK ON TRACK. Känslan var också riktigt bra och fast krafterna tröt lite på slutet så kunde jag ändå hålla ihop det. Senast jag kände så där var ju för ungefär ett år sedan så det var verkligen en lättnad. På söndagen åkte jag sprint. Jag tog mig vidare till kvartsfinalen med en sextonde plats. Jag fick en riktigt dålig start på loppet och kom aldrig riktigt in i någon bra rytm och känsla. Jag hade superbra skidor dock och tyckte att jag gjorde det bra i slutet av loppet men då var det ju allt för sent. Slutade ändå på en sextonde plats och det är jag också nöjd med. Så summa summarum så var det ju en jättebra helg på många sätt!
I maj när jag började träna igen på riktigt så kände jag mest hopplöshet. Jag undrade hur jag någonsin skulle kunna komma tillbaka. Konditionen var på minus och varje pass var jobbigt. Sommaren handlade bara om att kunna träna men så fick jag angina två gånger och åt två antibiotikakurer. Plus att det var många dippar. Dagar då jag vaknade och kände mig helt överkörd. Så på sommaren tränade jag så mycket min kropp klarade av och vande kroppen med träning igen. Hösten har däremot varit bra och jag har kunna träna på även om mängden träning har varit lite mindre än vanligt. Därför känns det extra bra att jag redan i november är i det här skicket. Läkaren jag var till i vintras sa att man brukar få räkna med minst ett år då man har varit så där överbelastad, sjuk och sliten och det tog ju typ exakt ett år så det får jag var tacksam över.
Något jag också är tacksam över är allt jag har lärt mig av det här. Fast jag äntligen känner mig som mig själv igen så är jag en helt annan person. Jag tränar på ett annat sätt, jag ser på träning på ett annat sätt och jag ser helt ärligt på livet på ett annat sätt. Förra säsongen var så otroligt jobbig för både kroppen och knoppen. Dock var det kanske den enda vägen jag verkligen kunde få den lärdom jag har fått, nämligen genom den hårda vägen. Jag önskar att flera skulle undvika den fällan men det som har hänt det har hänt och nu är jag här i nuet starkare än någonsin både fysiskt och psykiskt.
Jag visste att jag skulle skriva massor bara jag satte mig ner och börja skriva och så blev det ju. Allt jag ville säga är att jag mår bra och det känns bra. Jag ser fram emot tävlingssäsongen och allt det medför och jag vet att jag kan men jag vet också att jag kan hantera vad som än kommer i min väg.