Jag orkar inte skriva allt lika noggrant nu i alla fall. Jag har insett att jag inte klarar av att blogga så mycket så nu får det bli uppdatering då jag hinner och vill.
Senaste tiden har bestått av mycket träning och det börjar kännas som att jag är på gång på riktigt nu. Kul! En morgon var jag till Vörå och deltog i morgonträningen på samma gång Erik filmade. För er som inte vet så kommer det ut en dokumentär i augusti som handlar om 11 stycken sista årets studerande i gymnasiet och yrkesskolor. Därför har jag blivit filmad på träning, i skolan, här hemma och även på FM i Vörå filmade han. Till en början var det lite jobbigt att vara framför kameran. Det är svårt att känna sig bekväm och naturlig då man vet att man bli filmad. Efter att tag blev det bättre och nu kan jag nästan ignorera kameran. Nästan... Jag försöker bara var mig själv. Dock tror jag att jag kommer springa in i skogen och gömma mig bakom en sten då den kommer ut. Det är såå ovant och konstigt att se och höra sig själv. Plus att jag antagligen sagt en del saker som i efterhand kommer låta dumma enligt mig själv. Nåväl, det är en upplevelse och roligt att göra något utanför ens egna bekvämlighetszon.
På tal om något helt annat. Ni som följer med nyheterna så har säkert sett att Vasa centralsjukhus inte längre ska ha "fulljour" (tror det hette så) och att patienter kommer skickas vidare till bland annat Seinäjoki vid behov. Många finlandssvenska politiker rosar ju detta eftersom det inte precis gynnar alla svenskspråkiga plus att det är väldigt viktigt att få vård på sitt eget modersmål. Nå, hur som helst, jag började fundera kring mina egna erfarenheter och en rolig grej slog mig. Jag ska försöka göra det kort. För två år sedan på våren så bröt jag näsan efter att jag svimmade. Jag föll alltså raklång på golvet då jag steg upp och slog i näsan någonstans. Den historien är för övrigt väldigt udda och oklar och kommer väl alltid förbli ett mysterium haha. Efter benbrottet så värkte min näsa väldigt mycket och ändrades också i utseende så efter att ha besökt läkaren i Jakobstad så skickades jag till en specialist i Seinäjoki. Jag pratade svenska med honom och han försökte så gott han kunde prata svenska med mig, men fick ta till finskan nu som då. Några dagar efter besöket så kom ett brev hem med min "journal" där det på finska stod att jag var en professionell simmare som hade halkat i simhallen och slagit i näsan. Alltså huur kan man få det så fel?? I det fallet hade det ju varit bättre om jag bara hade pratat finska så skulle kanske det blivit lite mera korrekt i alla fall. Livlig fantasi hade han ju i alla fall. Oj oj...
Imorgon är det dags för Stafettkarenvalen som i år ordnas i Vasa. Det blir min sista och tionde karneval. Jag startar i gatustafetten och springer sista sträckan i grässtafetten. Det ska bli riktigt roligt! Om ni inte har några planer så kom till karslplan i Vasa och se på stämingsfulla tävlingar. Särskilt spännande vet jag inte om det är eftersom Vörå ändå brukar ta hem allt... hihi ;)