Pratade med tränaren igår och jag kan väl inte säga att vi kom fram till en lösning, men vi kom fram till något i alla fall och det är väl viktigast just nu. Eller allra viktigast är att jag nu lyfter blicken och mår bra helt enkelt. Det är ju bara skidåkning och en sport men det har verkligen påverkat mitt allmänna tillstånd och det är okej att det gör det men inte hur mycket som helst. Dock så kan man inte glömma det allra viktigaste i uttrycket "Bryta ihop och komma igen." vilket så klart är att komma igen.
Igår var jag på promenad med Jenna och hennes hund Muru i solskenet och det var härligt. På eftermiddagen åkte jag pulka med Astrid ganska länge och vi busade och lekte i snön. Hon är det bästa glädjepillret som finns! Då märkte jag också att det är ju nog något som är väldigt fel eftersom jag blev heeeelt slut av att göra det i en timme. Då känner man sig kanske inte som en elitidrottare precis...
Vi åt middag med hela familjen på kvällen och det kändes bra att vara samlad kring de människor jag tycker mest om. Vi firade mamma som fyllde år i söndags. Bästa bästa mamma! Många säger att jag är lik mamma utseendemässigt men jag kan säga att jag är lik henne på väldigt många andra sätt också. Tyvärr har jag ärvt många "dåliga" egenskaper av henne också. Så som astman och att skida diagonal med låg höft när man blir trött hahah! Neej men skämt åsido så hoppas jag verkligen också att jag ärver många av hennes bra egenskaper. Mamma ser igenom så mycket och kan läsa människor väldigt bra. Hon får alltid allihopa att prata om de har något på hjärtat och säger sedan alltid rätt saker. Jag vet att även mamma har varit en "prestationsprinsessa" som mig och de flesta är väl det hela livet i viss mån. Dock så tycker jag att mamma har en så bra inställning till allt. Hon tar problem på allvar, men hon vet också att det alltid löser sig på något sätt och livet blir så mycket enklare då.
Utöver det här så gör hon jättegod vegetarisk mat, har fina jackor och skor som jag får låna och är faktiskt väldigt rolig. Grattis här också mamma!
Fick en kommentar irl om att det är så bra att jag kan skriva och uttrycka mig så bra och även att jag är öppen om så mycket. Jag började fundera på det här och för mig är det här faktiskt inte svårt alls faktiskt. Det har alltid varit självklart för mig att prata om allt och om det är något jag önskar att alla skulle kunna göra så är det att prata om det som är jobbigt samt att alla skulle ha någon att prata med. Jag förstår ju att det här inte är lika givet i andras liv som det är i mitt, men jag skulle så gärna önska att det vore så. Att prata om saker är alltid bra enligt mig.
Flummigt inlägg igen, jag vet. Ville bara komma in här och skriva att det är bättre med mig. Nu ska jag göra sånt som jag tycker är kul och skratta mycket och inte tänka på skidåkningen. Om det är något jag har lärt mig med mental träning så är det att det går att påverka ens tankar mycket. Det är inte så enkelt som att "tänka positivt" som många säger och som många verkar tro att det är det enda mental träning handlar om. Utan för mig handlar det nu om att bli medveten om mina tankar, acceptera tankarna och förstå dem och därefter förändra tankarna till såna som höjer mig.
Några bilder på mamma och resten av familjen.