Hej på er!
Sitter hemma hos Jennie i Helsingfors. Efter tre dagar totalvila så körde jag på torsdag iväg med Jennie till Vanda och vinterns första FM. Jag har bott hos henne hela helgen och stannar kvar här till imorgon. Här trivs jag bra
I fredags stod sprintstafett på schemat. Jag och Andrea skidade i första heatet. Banan var 1,6 km och man skidar tre varv på var. Jag var ganska nervös eftersom känslan har varit rent ut sagt skit på sistone och formen har varit ännu sämre. Jag öppnade allt för hårt för mitt eget bästa på första varvet och sippade helt på andra och tredje varvet. Ingenting funkade och farten stannade helt enkelt.
Efter ett kval som kan beskrivas som en plåga både för kroppen och huvudet så var jag rejält knäckt efteråt. Ingen ovanlig känsla för den här säsongen dock och jag var ju verkligen inte förvånad, men det tar inte bort den jobbiga och tunga känslan.
Jag kunde inte göra så mycket annat än att gå ut och gå med stavar och försöka få igång någon slags spolning i kroppen. Många kom och tröstade och peppade mig och det är jag väldigt tacksam över. Många sa också att jag inte såg ut som mig själv då jag skidade och det är nog en kommentar jag har fått höra många gånger den här säsongen. Det är ju så det känns för mig själv också...
Vi kom vidare till final och om jag ska vara ärlig så blev jag ganska uppgiven över den informationen. Det kanske låter konstigt, men jag var verkligen helt slut och trodde inte jag skulle kunna klara av tre lopp till. Enda jag kunde göra då var att ändra inställning och ladda energi så bra jag kunde.
I finalen skidade jag mycket smartare och höll tillbaka ganska mycket på första varvet. Andra varvet kändes riktigt bra och jag kunde mata på. Inför sista varvet växlade Andrea som sjätte och jag kunde hålla den placeringen hela varvet, men tusan vad jag kämpade ändå. Andrea höll ihop det väldigt bra och vi tog oss i mål på en sjätte plats.
Jag var verkligen jättenöjd. Det är läääängesen det har känts så där på en tävling. Jag hade mjölksyra, men jag kunde jobba med den på ett annat sätt än tidigare. Det kom välbehövligt för självförtroendet kan jag säga. Jag vet att om jag och Andrea är i form så skulle vi kunna tampas om en ännu bättre placering men med tanke på med vilket utgångsläge vi hade så tycker jag vi får vara nöjda.
Enligt planen så tävlade jag inte igår. På kvällen hade jag beslutsångest deluxe för att jag skulle bestämma mig för om jag skulle tävla eller inte. Jag beslöt mig för att bestämma det efter morgonlänken. Då bestämde jag mig för att tävla. Jag visste ju hela tiden att jag egentligen skulle tävla. Jag har svårt att låta bli helt enkelt.
Jag fick verkligen kriga från början till slut idag. Jag orkar inte skriva desto mera om loppet. Placeringsmässigt är det långt från var jag vill vara och tidsdifferensen är flera minuter för stor. Dock var det precis det här jag hade väntat mig av min kropp och av loppet. Jag är helt enkelt inte i någon form överhuvudtaget.
Om inte annat så har jag haft en väldigt bra helg med Jennie och är glad över att jag kunnat bo här och ha roligt med henne. Hon är guldvärd!
Nu är det också säkert att det inte blir något U23-VM för min del i år. Jag har ju inte levt utanför verkligheten utan är fullt medveten om att jag inte ens är i närheten eftersom jag inte har presterat alls på uttagningstävlingarna. Dock så finns det hopp så länge det finns möjlighet. Det är klart att det känns ruttet att inte uppnå sitt mål. Först krossades mitt mål om att delta i Världscupen i Ruka och nu det här och det är ju inte kul eller motiverande någonstans för tillfället.
Det kommer flera år. Det kommer flera FM. Det kommer flera U23-VM och det kommer flera nationella Världscuper. Det kommer blir bra. Jag är inte min prestation. Jag är inte misslyckad fast jag misslyckas. Jag har lärt mig av mina misstag igen en gång. Jag har gjort mitt bästa på varje tävling. Jag har gjort ofantligt många dåliga beslut, men jag har gjort nästan lika många bra beslut. Jag kommer komma tillbaka. Allt kommer lösa sig.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen. Jag känner på mig att jag kan bättre än det här och det kan ingen ta ifrån mig. Nu ska jag bara komma fram till en långsiktig plan och följa den så gott jag kan. Den här säsongen kan fortfarande bli bra.
Ha de'!