Hej betyder rubriken (på rumänska).
I helgen ordnades det FSSM i Vörå. På fredag stod jag över sprinten eftersom jag hade studentskrivningar på dagen och efter helgen väntade en låång resa som jag ville vara relativt pigg till. På lördagen deltog jag i 5 kilometer klassiskt. Känslan var faktiskt inget vidare... dock så hade jag helt fel inställning till tävlingen från början. Jag tyckte nämligen det var så skönt med en tävling där resultatet inte egentligen spelade någon roll. Inga stora medaljer stod på spel och inte heller några platser i något lag. Och med den inställningen kommer man inte långt. Jag var lite undertaggad helt enkelt. Men fast positiva tankar är viktiga så kan de inte påverka en trött kropp, vilket jag hade. Det kändes tungt helt enkelt. Men om jag tänker tillbaka på veckan så förstår jag kanske att uppladdningen inte varit den bästa. Jag har haft fullt upp hela tiden och det har varit en massa "fixande" med allt inför VM och val om framtiden och sånt samt träningar och prov. Hur som helst, resultatet blev en andra plats (4,5 sekunder från vinnaren). Något som ändå känns positivt var att det faktiskt kändes riktigt dåligt och ändå gick helt okej. Förhoppningsvis betyder det att min "låga nivå" också har förbättrats. Om ni förstår vad jag menar...
Resten av lördagen så packade jag för fullt och hann också tillsammans med resten av familjen och Basti till Jessicas, Freddas och Astrids. Det var roligt att se dem!
På söndagen skidade jag stafett tillsammans med Amanda och Andrea. Vi försvarade guldet från ifjol, tjoho! Mitt eget lopp gick betydligt bättre än lördagen och det kändes som att jag var back on track. Amanda skidade också jättebra! Efter lagets målgång blev det att styra kosan hem och packa det sista. Halv 5 gick tåget till Helsingfors.
Igår började jag dagen tidigt då jag vaknade klockan 4. Då startade resan mot Rumänien. Jag var ganska nervös eftersom jag inte kände någon annan än Juuso. Sen så är jag väldigt osäker på min finska eftersom de flesta av oss Österbottningar aldrig riktigt får chansen att prata eller höra finska... så det var lite jobbigt. Dock så behövde jag inte oroa mig för det visade sig gå helt okej. Jag förstår väldigt bra allt vad de pratar om, men har ibland lite svårt att uttrycka mig på rätt sätt. För som med allt annat här i världen så vill jag ju inte att det ska vara halvbra. Det ska vara så bra det bara kan vara! Men nu ska jag istället se det som en utmaning och göra det bästa av situationen. Att göra det bästa av träningssituationen får vi också göra. Det är nämligen jättelite snö här. Så pass lite att vi får skida först på torsdagen. Alltså ingen orkar längre vara på dåligt humör över snöbristen som råder överallt så det är bara att gilla läget! Bilden föreställer skidspåret från idag...
Vid sidan om skidåkningen så går jag ju faktiskt mitt sista år i gymnasiet också. Förra veckans torsdag var min allra sista skoldag i gymnasiet, vilket känns både lite sorgligt men skönt. Tyvärr missar jag Penkkis då jag är här, vilket är extra tråkigt eftersom jag har varit med och planerat mycket program och det vore så roligt att vara där! Å andra sidan får jag uppleva en dröm jag har haft väldigt länge så det känns inte så dåligt ändå faktiskt.
HA DET BRA!